utom, utan hennes samtycke, vara en förolämp ning. utan like. Men med hennes bifall? Maria, vill ni utbedja mig detta? Hur ljuft att höra mig lyckönskas af den som älskar er, att erhålla en andel af en välvilja, som ni så rikligen tillvunnit erl z Ack jag fruktar! 4 ! Ni skall om en half timma höra mina steg utanför hennes rum i korridoren, vid hvars andra ända jag har en kammare, der jag förvarar mina ritningar. En liten knackning på dörren, och jag förstår er. Smickra er emellertid ieke! bad Maria och ick. R Vid inträdet i Ingeborgs rum, der hon, ha: tande åsynen af blod och strider under före gifvande att sköta sin sårade hand, hela dagen uppehållit s:g, såg Maria henne sprita tik men strax derefter lugna sig och säga: Det är du? Jag fruktade nästan att få se min broder. Ack, Ingeborg, sade Maria, jag fruktar att det skulle vara dig kärare att se hvarje annan än mig. Förstår du icke bättre de känslor jag hyser för dig? frågade Ingeborg. Jo, ack jo, dyra Ingeborg, men du, du förstår icke de känslor som i detta ögonblick bo i rain själ. -Hata mig, du måste det, men af ingen annan skall du höra den grymma hemligheten I : Då man upphört att hoppas, har man ej heller. mycket att frukta; det finnes knappast någon grym hemlighet för mig. Och dock! Dal... Fullfölj! bad Ingeborg med en sakta sväfning på rösten. Maria satte händerna för sitt ansigte, utan att-kunna framstamma ett enda ord. Älskar dig?uttalade Ingeborg med stadigare ton. å Kan du förlåta mig ? Ingeborg vände sig bort, satte näsduken för sina ögon och gret.