Aftonbladet – 21 december 1858, sida 1

GUNSTLINGARNE ?) ROMANTISERADE SKILDRINGAR FRÅN KARL X GUSTAFS TID. At 8—-0—der. Drottningen uppgaf utt rop. Alla hofdamerna sprungo tills Rosenessence, eau de lavande och allt, hvad den tiden kände at vällukter i flytande form blef stänkt som ett arlaregn öfver honom; men, tyvärr! ingen verkan visade sig, tills ändtligen Ingeborg framtog några lemningar af en sockerplätsa, som hon hade i sin kjortelsäck. Vid deras vädrande öppnade han ögonen, och hög; dem i sig med en sådan häftighet, att hans hvassa tänder gingo djupt in i hennes fina fingrar. F Han lefverb var det glada utrop som hördes från drottningens läppar, och upprepades af alla andra, under det blodet strömmade 1rån den bitna handen, och Ingeborg måste lemna rummet för att dölja sin smärta. Han lefver, men hans lifstid skall icke blifva lång, mumlade Kristian Albert, under det han med ögonen följde Ingeborg, som beledsagad af sin bror försvann genom rummen. ; Under det det nyss beskrifna uppträdet till-! drog sig med Ingeborg, blef en annan fönsterfördjupning på Kronoborgs slott skådetatsen för en annan scen. Utsedd af Ingebag och Maria till mötesplats, för att deririna bese slaget , hade den senare, då hon vid ankomsten de sin vän, satt sig uppi sjelfva. den higa fönsterkarmen, inom den djupa sidengardinen, med en stol till pall för att ha en bättre öfversigt af den nedanför ) Se A. By nris 252283, 286—292, 294 och 295.