Aftonbladet – 21 december 1858, sida 1

af detta Sverges dyra jord, knyta på en fiendestrand ! Maria darrade, men lade sin hand i hans. Hon kände honom trycka den till sina läppar, sitt hjerta. Hon kunde motstå, men hvad skulle hon säga sin vän? ... Det var i detta ögonblick kanondundret och oväsendet med Pelias låtit höra sig, störande sjelfva kärlekens lyckliga minuter. Det ena vigtiga ögonblicket aflöste det andra; knappast hade Dalbergs och Marias hjertan känt sig sammansmälta till ett; knappast Pelias, återkommit till lifvet och holländarne låtit förstå att de ej ämnade besvära saluten, innan Karl Gustaf sjelf skyndade ner till vallen för att kungöra ceremonielet till en annan helsning. Vid åsynen häraf förestälde Kristian Albert sin syster, att hvad som nu förestod skulle bli för starkt för Pelias att uthärda, och bad henne få lemna honom i vård till sin kammartjenare, hvilken särdeles väl förstod sig på hundar, och skulle bevara honom för bullrets intryck, hvarpå han sjelf, efter erhållet bifall, öfverlemnade honom, på sin sammetsdyna, som en trof på ett hyende till kammartjenaren, åt hvilken han hviskade ett par ord, som denne med en min visade sig förstå. Er syster skall bli hämnad! log hertigen derpå emot Gyllenstjerna, som i detsamma gick honom förbi, och skyndade derI på ner till sin svågers sida. UXKRVI. Slödrabtningen I spetsen för den holländska flottan; hvilken var fördelad 1 trenne cskadrar, segl gamle viceamiralen Witte Witfson de Witt kallad, på sitt piöktiga skepp, Brederode, åtföljd af elfva andra fartyg: hvar