Aftonbladet – 20 december 1858, sida 2

några ögonblick tyckts besinna sig på saken. Han må resa! Jag fordrar ej en gång hans hedersord att återvända. Gör han det icke det förutan, vill jag icke sakna honom, ty tvånget af ett löfte, det är blott en fångkedja kring handen. Säg honom att han har sin frihet ! ! Med detta besked vände sig Dalberg till Mikael, hvilken ännu samma dag, då alles intressen voro fästade vid det st ra sjöslaget och dess utgång, endast sysselsatte sig med förberedelserna till sin resa, l XXV. 1 tvenne fönsterfördjupningar på Ereneborgs slott. Innan vi orda om det omtalade sjöslaget, hvars följder mindre äro att söka i de materiella förluster svenska flottan led, och i ungefär lika grad tillfegade den holländska, än i den verkan utgången hade på Karl Gustafs sinnesstämning, vilja vi ännu något uppehålla oss vid de enskilta bändelserna som bär föreginge. Misslyckandet af Gyllenstjernas beställsamhet och smak för handgripliga öfversteg hade väckt hans djerfva ande för planer af större omfattning. Från den stund han hos konungen sett de begge fångarne från Amager, af hvilkas upptäckande och gripande han gjort sig en ära, så oförmodadt omfattas med nåd och förtroende, hade hans djupt sårade sjelfkänsla rest sig med hela sin makt. Ofta hade han stannat vid sådana tankar: Är jag. Gyllenstjerna, skapad för att misslyckas, gå kas, förödmjukas? Skall jag ständigt se kors lagda på min väg? Skola då aldrig dessa dagar, som utgjorde den store Oxenstjernas förhoppningar, randas, då Sverges högre adel skall resa sitt baner på den graflagda konungamaktens stofthög, då dess hand skall gripa rodret, som styr Sverges öden, och de trenne li ofrälse stånden få sina gränser makade inom l: före kan jag icke stilla framtidens boroskop t.f Konungen!... Hans korta hals och tunga an-l: dedrägt äro ej helsosamma... Den oupphörliga spänning, hvari stridslystnaden håller hans själs strängar, skall en gång bräcka bågen. Onda anslog misslyckas ej alltid, och försigtigheten ställer han icke till sin vakt! Men bvartill hjelpa toma gissningar, fåfänga utningar? Hvar finnes den makt, som kan sa i framtiden ? Efter dessa frågor hade hans tankar ofta indt sig till Ingeborg. Hvad hon tid efter nan förutsagt honom hade ju alltid intriffat, och ehuru han då belett henne, fattade han nu en nästan vidskeplig tro på hennes firutseende. Nöstan alla tider hafva visat exempel på att fabulösa planer väckt begäret att lyfta på morgondagens slöja, och att)! det slags stora män, som bullrat mest medl! fventyrliga dater, icke försmått att rådfråga hemliga orakel. Vi behötva endåst fösta oss!