Aftonbladet – 20 december 1858, sida 1

. VV MM Han är vansinnig, sade Karl Gustaf med sitt vanliga lugn. Låt förvara och behandla honom som sådan. Vansinnig? Redigare gå ej tankarne i er kungliga hjerna. Är jag vansinnig. jag? Fråga denne usling! sade han och visade på Mikael. Såg jag honom icke bland edra fiender på vallarne i Köpenhamn den olyckliga natten då ni undkom oss på Amager? Såg jag honom icke, gynnad af mörkret, smyga sig i edra spår? Brinnande af lust att förekomma honom i den afsigt jag förmo-. dade vara bans, drog äfven jag fördel af mörkret och sökte er, samt lyckades upptäcka er ensam med en at våra. Jag kröp som en mask på marken; edra blickar sänkte sig icke så långt ner, Hunnen till sidan af Vandervec, räckte jag honom en pistol; jag såg honom sigta, då han... : Främlingen slog sig för pannan och gjorde en förtviflans åtbörd. Mikael och Georg anade nu att den olycklige var studenten på vallen i Köpenhamn, vid hvars sida de sett så många kära på en. gång bortryckas. Dömer ni mig vansinnig nu? återtog han, Från den stunden har mitt lif haft en enda uppgift, den att träffa er, konung. Ni har ett mi vid. denna dörr,, och han vingkammardörren, sysselsatt, som jag föregaf, med att laga ett lås, under det mitt ärende var att taga aftrycket till denna nyckel. Håll!y sad konungen. Tala icke vidare! Hvarje ditt ord lägger hinder i vägen för den nåd, mitt hjerta bjuder mig att lemna den förvillade. Nåd ? sade ynglingen bittert. Jag begär ingen nådl Ers majestätl sade Georg. Smärtor och sorger förbittta honom. Jag har sett allt hvad han hade kän falla för de svenska kulorna : vid hans sida Konun: en vände gig om och drog en suck, derpå sade han till de begge vännerna: Låten förvara honom väl, men anbefallen honom en mild behandling. Han skall lefva för att vittna om Karl Gustafs mildhet. N Nej. konung, jag vill icke lefva sedan jag misslyckats i mitt försök. Hvarje min tanke skulle gå derpå ut, att ånyo stå efter ert lif: men hoppet, ack, hoppet skall icke litva mig mera. Jag lemnar derföre åt de tusende, som hata er lika mycket som jag, att fullfolja mitt uppsåt. Straffa mig som rättvisan och er Vrede bjuda! Det är den enda nåd jag begär. En annan sinnesstämning skall framkalla andra tankar,, sade konungen. Aldrig stammade studenten, Konungen bjöd ännu en gång att han skulle förvaras och med skonsamhet bebandlas, hvarpå han drog sig tillbaka i sin säng kammare, der han tillbringade det öfriga af ratten i sömnlöshet, under det många bittra l