Aftonbladet – 20 december 1858, sida 1

på sin klyfta, der solen lyser och vinden. svalkar, såsom på intet annat ställe i verlden. Du t or således att ödet skrifvit sin straffdom öfver de polska Vasarne?, Möjligt, om du så vill kalla det. Jag talar annars endast efter de lärdomar erfarenheten framställer.n Ja, sade Mikael; stundom bar det förekommit mig som hade de samlat sig en skuld till Sverge, hvilken evigt måste bränna på geras hjessa. Polens brott och uselhet har led ifrån led straffat dem grymt för afvikelsen från den kärlek och tro, hvartill dess krona förledde dem; och kanske väga de tyngst på det hufvud som i denna stund bär den. Vasablodet är, att jag. så må säga, en droppa af svenska folkets hjertblod. Dekrafter, det sjelfständigbetsbegär, de dygder och fel, som utgöra hela nationens skaplynne, hafva ofta visat sig haft sin brännpunkt i Vasarnes; deraf det oupplösliga band som förenar begge.n De tystnade, ty dörrarne öppnades och konungen med sin gemål trädde in i rummet, för att ingå i det med grönt sammet draperade sofgemaket, der på hvar sin sida om lkoven ett litet toilettrum för hvardera af de kungliga makarne var fördoldt, inom från tak till golf nedfa!lande gardiner af san. ma slags tyg, hvilka på innansidan voro fodrade med ammändskt sidensars af den hehagligaste rosenfärg; från hvars glänsande yta den mest förtrollande teint. återföll och upphijde den bländande hvitheten af Hedvig Eleonoras hy. Da konungen gick förbi de begge ynglingarne. stannade han och sade: Edra vapen? Jag finner er fcke försedda med ålana Vi hafva icke ansett det tillständigt antaga några, innan ers majestät dermed bebagat låta förse oss, sade Mikael, under en vördnadsfull bugning. . . Jag Torstär er mening, återtog konungen med en vänlig nick och lemnade dem. Etter några minuter inträdde en Page med samma apen, som vid tillrångatagandet på Amager blitvit dem beröfvade. XXM Natten, Knappast vågande att draga andan, suto Mikavl och Georg i hvar sin länstol, med armbågen lutad mot ett litet bord, hvarpi en lampa stod, hvars sken ej allenast kundef;