Aftonbladet – 20 december 1858, sida 1

GUNSTLINGAR NE ) . ROMANTISERADE SKILDRINGAR FRÅN KARL X GUSTAFS TID. At B—e-der. Vid dessa ord strålade Mikaels ögon emot Georg, fulla af ömhet och beundran. Karl Gustaf deremot, sade icke ett ord, eller för. rådde genom en enda muskels förändring hvad som föregick inom honom. Dalberg var dyster och tvekande, och en tystnad rådde, lik den, hvarur orkanen plägar frambryta. Under dessa ögonblick af förstämning inträdde Gyllenstjerna. Vid de begge fånga nes åsyn tog han ett steg tillbaka, af en it vå ing som för några minuter förstummade honom. Hvad! återtog han derpå. Des eländige hafva vunnit tillträde inför ers mi jestät! Är det för att ådagalägga er förundran deröfver, ni vågat oanmäld inträda och störa ena stund, som jag förbehållit åt ensamheten? frågade konungen. -Om fögåtelse, att jag icke kunnat återhålla min öfverraskning. Hvad åter anledningen beträffar, som förmått mig intränga hit, är den af sådan beskaffenhet, att j skulle hafva trotsat hvarje förbud att nalk ers maj:ts dyra person. Hvad vigtigt kan då hafva händt? Har holländska flottan smugit sig genom sundet, eller ba danskarne slagit oss ur vårt läger? Tillåt mig bedja om aflägsnandet af alla obehöriga vittnen, innan jag besvarar ers maj:ts frågor. Här finnas inga vittnen, för hvilka ni behöfver besvära er.. Förlåt, ers maj:t, om jag vågar vara af en uu mwukel sade Gyllenstjerna med en blick på ynglingarne. Ni kan ron, blutw i å Ers maj:t torde dock tillåta mig förutskicka den anmärkningen, att möjligheten a dessa subjekters härvaro torde stå i sammanhang med det hemliga förräderi, jag fruktar står på lur kring ers maj:ts höga person. Hvad vill det säga? Först till fakta, sedan skola vi undersöka kombinationerna. Jag bar sett en misstänkt person smyga fram i korridoren till deras majestäters gemensamma såning och försvinna på ett hem lighetsfullt sätt. Verkligen? s: de konungen med en blandning af skämt och allvar. På min heder. Och ni lät honom undslippa? Det var icke mitt fel. Först följde jag henom en stund med ögonen; derpå tilltalade jag honom, utan att erhålla svar. ) Se A. B. trris 252-283, 286—292 och 94, inka hvad ni behagar, min ba