Aftonbladet – 18 december 1858, sida 3

att hon ej gifver musikaliska akademien öfver bufvudet och att hon icke bosätter sig i fosterlandet för att skänka bort sin förmögenhet. — Biografien öfver Du Puy är så hiflig och retande, som man kan vänta af en man med författarens skaplynne. En enda liten politisk allusion på närvarande förhållanden förekommer der. Det heter, att Gustaf IV satte — han också — sak uti att trotsa opinionen. Svenska Tidningen har pligtskyldigast skyndat att förklara denna allusion hvarken passande eller träffande. Nästan alla de öfriga uppsatserna äro giftermålshistorier. Stycket nummer 1, Ärligt spel, poem af W. v. Braun, är en liten friarehistoria, hvilken förläggaren funnit så läsvärd, att han äfven infört den ien annan kalender. N:r 2, ;Ur en Enkemans dagbok, af Onkel Adam, är likaledes-historien om ett frieri af en sjuttioåring, hvilket slutar med giftermål, till den gamle friarens olycka. Stycket n:r 3, Medaljongen af Herman Bjursten, är en äkta tysk historia om en borgfröken, som vid 12 år blifvit kär i en ung räddare ur dödsfara, som vid 19 år ändtligen återfinner honom såsom läkare vid det hon kommer sig före efter ett häftigt koleraanfall, och som då flux friar till honom. N:r 4, cAnonyma, en Mälarsägen af Nepomuk, är historien om en flicka som genom munkränker hindras från att få till make den hon älskar; tar sig bäst ut i hela samlingen. Historien n:r 5 handlar om ännu en flicka, som är förlofvad med Fridolf 4, men i stället tager till äkta Konrad W., hvilken hållit vad om att slå den förre ur brädet; sens moralen är att frun får ångra hvad fickan brutit. Historien n:r 6 predikar att förnuftet skall rådan, hvilket här liksom ien del af Scribes komedier vill säga, att när en flicka icke får till man den hon älskar, så skall hon taga en gubbe som friar och är bergad. — Ytterligare innehåller almanachan ett par poemer, af hvilka det sista bär titeln Slumrande anlag. Kanske hade förläggaren gjort rättast om han låtit dem förblifva sofvande. — VWViolblomman. Toilette-kalender för 1859. (Pris 1 rdr rmt. J. L. Brudins förlag.) Innehåller, liksom föregående almanach, några stålstick af enahanda slag samt berättelser och poemer. Ett stålstick, föreställande en ungersven i spansk drägt, tagande afsked från ett fruntimmer, som kan vara hans fru, har) försett IVepomuk med apropos för en berättelse om junker Karl och Birger Jarls dotter Richissa — en medeltidsnovell, som är ganska läsbar. — Onkel Adam har gjort en skizz öfver en brukspatronsdotter, som blifvit olyck-. lig genom en modern uppfostran, och en urmakaredotter, som lefver lycklig på sitt handtverk. Rikedomens olycka ach fattigdomens lycka är ett ämne, som den gode Onkeln med förkärlek och i vacker afsigt behandlar. Skada att det ofta sker i ett slarfvigt språk. Skaldens barndom, fantasiteckning af O—a, är en, åtminstone i början, rätt nätt teckning af en -skalds lif. — I Minnen från Wartburg har A. E. Holmberg i groteskt maner tecknat sångarkriget, den heliga Elisabeth och Luthers vistande på den ryktbara borgen. — Slutligen har H. B—n velat i en berättelse, kallad Guld eller hjerta, aga tidens materialism, som är den författarens röda spöke. Der är en ung mamsell Viola, som kommer på en småstadsbal och fnner lejonen vara simpla bodbetjenter. Mamsellen är, om man : skall tro författaren, full af eld och sprittande glädje, dotter af en mycket aktningsvärd militär, har ett ideal: en Pelham eller en Rodolphe; hon är på en gång sextonoch sjuttonårig, oskuldsfull, utan kännedom af verlden; — ändock vet hon att sätta ett visst värde på att hr Axel Kluns är en af stadens ptätaste, handlande, med-—ett-stort hus-vid torget, ett ekipage med fullblodshästar, try-. måer, direkte införskrifna från Paris, ett förmak, belagdt med eleganta mattor, och ett stort magasin fullt med de yppersta klädningstyger, med schalar, spetsar och mantiljer. Så att, fastän hennes hjerta är beherrskadt af en magister, Fredrik Linden, och hon, utan föräldrarnes vetskap, förer en kär-. lekskorrespondens med denne, tager hon likväl slutligen hellre emot äktenskapsanbud af en varande storhandlare än af en magister, : som möjligen kan blifva någonting stort. Att de handlande få lida mycken smälek och framställas såsom otympliga och råa i jemförelse med magistern, förstås, när man vet hvem den immaterielle och spiritualistiske författaren är. Till stor skada för författarens åsyftade sens moral, bar han sjelf begått det felet att låta intelligensens representant i berättelsen äfvenledes vara materialist; ty annat än sinnighet kan icke ha dragit honom till en älskarinna, som af de lumpnaste ekonomiska beräkningar ger bort sin hand. — Flora, Toilettalmanach för 1859, tredje årgången. (Göteborg, Oscar L. Lamms förlag). En kalender af temligen omvexlande innehåll, hvaraf åtskilligt icke saknar allt romantiskt och poetiskt värde. Af signaturen S—e—der finnas ett par berättelser, Elizabeth Blackwell och Min första roman, hvilka likasom i allmänhet denna förf:s arbeten ådagalägga rik fantasi och tillika menniskokännedom och en god iakttagelseförmåga, äfvensom temlig lätthet i framställningssättet, dervid dock icke så få språkfel, mer eller mindre svåra, stöta läsaren för hufvudet. — Signaturen W-—n har riktat kalendern med åtskilliga versifierade bidrag, af hvilka de flesta omisskänligen röja poetiska anlag. Detsamma torde, om än i ingar grad, kunna sägas om signaturen H. C. F. (icke C. F. H.) med anledning af hans (eller hennes) Skärgårdssånger, som också fått plats i kalendern. Mindre lycklig är C—Xdi ett poem, ,Klostercellenx, af temligen platt innehåll och med uttryck sådana som detta: I stället för soln, som nyss glänste så mild, Så är nu naturen förstörelsens bild, hvarmed menas, att sedan vackert solsken varit rådande, blef vädret ruskigt. — Kalendern innehåller vidare, jemte tre stycken stålgravyrer, bidrar af Max Olbers. Sigge m. fl.. och