Aftonbladet – 18 december 1858, sida 3

Tills den vördade allmänheten! Det är ett tungt åliggande att nödgas lemna bidrag till de större olyckshändelsernas bedröfliga historia; men pligt och förtroende till medmenniskors mma deltagande i likars nöd mana dertill. Sistdne söndag den 5 dennes, då folket i nedanskrifne örsamlings kyrka kl. 9 f. m. var samladt till skriftermål och derpå följande gudstjenst, afbröts plötsligt denna heliga förrättning, nyss börjad, af hemska klockslag, som tillkännagåfvo, att fara var å tärde. I sydligast belägna gården af Norrbäcks i norr utsträckta by, bestående af 14 grannar, hade dck beklagligen eld utbrutit och härjade redan med häftighet. — Skriftfolket, de på vägen till allmänna gudstjensten stadde samt en stor mängd af den närbelägna Sala stads invånare hastade genast, med brandredskap försedda, till olycksstället, men redan var en tredjedel af byn lagd i aska. Alla arbetade oförtrutet att sätta en gräns för det härjande elementets våldsamma framfart, men dels otillräcklig tillgång på vatten, dels den sydliga vinden, som låg längsefter hela byn, gjorde det till en omöjlghet. Utom 7 boningshus, som det likväl lyekades att få räddade, blef allt lågornas rof. 37 personer blefvo på en gång husvilla. Svårast hemsöktes dock konden Erik Ersson i Sörgården, der elden utbröt. : n förlorade allt, sitt lösörebo, alla födoämnen, köroch åkerredskap och, med undantag af sina tvenne hästar, alla kreaturen. De öfriga grannarne fingo erligen sina kreatur, husgeråd och ags redskap mer eller mindre i. behåll, men nästan all ärets inbergade gröda, så väl tröskad som otröskad, ti x med allt foderförråd, förtärdes af lågorna. KL 4 e. m voro 137 hus förvandlade i aska. Sannt är väl, att alla åboerna hafva sina hus brandförsäkrade, men af oförstånd de flesta till så lågt värde, att ersättningen för dena stora förlust de gjort blifver högst ringa, Några hafva cck sin lösegendom försäkrad, men blott trenne till någ rlunda värde. De husvilla äro för det närvarande inbysta i närmaste byar och andra håll, äfvenså deras kreatur, hvilka hittills till en del vistats under bar himmel äfven under de kyliga nätterna. Genast efter den timade olyckan gingo församlingens hemmansegare i författning om anskaffande af föda åt såväl monniskor som kreatur, hvarigenom den mest trängande nöden i första and är afhjelpt; men med bästa vilja och beredillighet att bistå de nödlidande, förmå de det icke i längden. Hvilken bedröflig julhelg för dessa af olyckan så hårdt hemsökte! Hvilken mörk utsigt för den långa vintern! Under dessa hårda bekymmer synes ingen annan utväg öfrig, än att fly till den allmänna välgörenheten, som, ehuru ofta anropad om hjelp i nödens stund, dock aldrig vägrat att räcka hjelpsam hand. ÄXdle menniskovänner! då I ären lyckliga att ega edra boningar bevarade från förstörelse, edert timliga goda i ostörd besittning; då I hafven anledning att blicka en glad och fröjdefull jul till mötes, att utan oro och bekymmer emotsc den oblida årstidens ännu långvariga fortsättning — räcken en skärf till lindring i de olyckligas nöd, till lättnad i deras tryckande bekymmer. Säll den, som barmhertig är! — Hvad den ömsinte menniskovännen behagar skänka emottages med varmaste tacksamhet utaf någondera af oss undertecknade, som, för gåfvornas öfverlemnande till den utsedda nödbjelpskomiten och deras samvetsgranna fördelning emellan de nödlidande skola i allmänna tidningarne redogöra. Sala och Norrby den 7 December 1858. C. C. Lindborg F. Walstedt kyrkoherde. kr. länsman.