Om. hela. verlden sades det, kunde jag dock icke låta öfvertyga mig! Jag känner denne kamrak, ni talar,om, och han skulletförr låta döda än tvinga sig till en så sanningslös-bekännelse, som ni talar om., Eländigeb sade Gyllenstjerna; något flat att hafva missräknat sig i sin list. Du vill då verkligen inbilla. mig att I ären oskyldiga. Han är det! Jag är den ende brottslige! Jaså, vi ha dig ändtligen der! Och vidare ?n Jag har intet mera att tillägga. Då-man sagt ÅA, är så godt säga B! Omständigheterna af ditt brott? Förtjena döden. Hade jag någon barmhertighet att vänta, skulle jag begära att döden unnades mik ju förr dess hellre. Din fullkomliga bekännelse skall påskynda den, sade Gyllenstjorna. f Jag har ingen att vidare afgifva! Dock, tillade Mikael, liksom fattad af en plötslig ingifvelse, jag vill aflägga den med ett villkor. Låt höral, Mit det får ske inför konungen. Iaför konungen? Förmätne vanvetting! Kung Karl är mild och nådig, han afslår ej en olyckligs bön.n E Han underhandlar icke med lönthördare. Lönnmördare Iy utropade Mikael, och hans likbleka kinder förgades af en hög rodnad. Låt icke det ordet komma öfver edra lippar, om ni ej vill besuddla dem med en afrundslögni : N Gyllenstjerna hånlog. Låt gifva mig papper och penna, och jag vill anropa konungen! Jag vet att han icke skall neka mig,, sade Mikael. Vanvetting! Men jag skall väl förstå att bringa dig till dina sinnens bruk utstötte Gyllenstjerna och lemnade rummet, der han fann att ban ej hade något mera att vinna. Utkommen, besinnade han sig några tögonblick på hvad kan hade klokast att göra, Ehuru ogerna han uppsköt sakens algörands, af fruktan att krigslyckans mellankomst och