Jag trodde mig finna det lindrigaste namnet. Det finne8 irtet namn för de känslor, som upptändes inom mitt bröst! Men att se er falla för en lönmördarehand!... Det var för mycket! Sjelfva den stränge Czarnecki hade icke tänkt på att föreskrifva mig detta! Det usla dådet borde hämmas och hämnas, men rättvisans herre förkastar det bäfvande samvetet att utföra hans domars rätt. Bröst mot bröst, o konung, hade jag velat möta er, och fallande för er öfverlägsna styrka, skulle jag spilt mitt lif för mitt fosterland, utan att fläcka min ära. Konungen betraktade honom. ,Det var då icke hemligen du ville skicka mig en kula? O himmel! sade Mikael och dolde sitt ansigte i sina händer. Min verklige lönmördare var mig närmare? sade konungen. O, ers majestät; utropade Georg, låt mig här få fylla berättelsen! Czarnecki, denne man, som älskar sitt fosterland som en enka sin ende son, som anser hvarje offer heligt som bringas i dess namn, Czarnecki, som med oss i sitt följe befann sig i Köpenhamn och vid kung Fredriks sida, i det ögonblick, då underrättelsen om Amagers intagande anlände, skickade min vän mot er, Han förstod att vinna honom med ett löfte, som för ett älskande hjerta är oemotståndligt. En dotter, skön som en engel, och som under inga anIra omständigheter skall blifva hans, blef priset för ers majestäts höga lif. Som en urinnig såg jag min vän rusa åstad och följde onom i spåren, ej för att hålla honom tillvaka, utan för att förekomma honom, om yran kunnat drifva honom till det steg jag var nog ågsinnad att kunna misstänka honom för. Vänskapens blodiga ofter skulle åtminstone rafva förmildrat handlingens mörka skuggild. Det vill med andra ord säga, att du skulle litvit min baneman? sade konungen. För att derifrån befria min vän (Forts. följer.)