Aftonbladet – 18 december 1858, sida 1

dig till sin gemål. Så är det dock, och äran af det Gyllenstjernska namnets inympande i en regerande fursteätts stamträd skall motväga missförhållandet af det Drakenhjelmska vattenskottets upptagande i vårt. Ditt högmod och din ärelystnad förblinda dig. Tsink aldrig på dettax Hvad vågar du säga? Att det är din stölthets drömmar om det omöjliga. Jag brukar icke drömma — utan handlas: Det är Jag, som förstått att på svartsjukans härd underblåsa den låga kärlekentände i det heta ynglingablodet; det är jag, som vetat besegra det furstehögmod, som trodde sig kunna vinna ditt bjerta utan panten af sin hand och krona; det är jag, som vid passionens vingar fattat den unga örnen, så att Jag har honom i mitt våld och håller honom vid kedjan af mina råd och ingifvelser, hvilka bjuda honöm att afbida sin myndighetsålder och sin faders, gamle Bertigens bortgång, som icke kan vara långt börta, för att sedan kunna handla som ensam herre öfver sina beslut; det är jag som vakat öfver att han ej i otid skulle förråda sig och derigenom bringa allt i fara, och slutligen lofvat honom, som ersättning, för dessa försakelser, ett hemligt möte under sitt vistande här. Tror du, efter detta, att jag drömmer? Nej, Ingeborg, det är med vaket öga, som du torde finna, jag furstekronan i framtiden på ditt hufvud. sade Ingeborg lugnt men afgö j rand Du tar dig en värdighet, soma kände du henne redan på din hjessa. Det klär dig, ta mig dj—, som vore du född dertillt Se dig i spegeln, och du skall erkänna furstinnan i din egen bild., Aldrig! upprepade Ingeborg med samma allvar!