Aftonbladet – 17 december 1858, sida 2

1 Stockholm bildad adlig klubb med sytte att till nästa riksdag bilda en utbredd riddarbusopposition, nota bene i junkerlig anda. Med anledning af denna berättelse omtalade Svenska Tidningen i går afton hvad den hade sig bekant om saken. Detta är, att ett sällskap af riddarhusledamöter finnes, hvilket sammanträder en gång i månaden och sysselsätter sig med allmänna frågor. Dess syfte skall vara att underhålla en lifligare uppärksamhet å allmänna angelägenheterna och rekomma den öfverhandtagande politiska försoffningen, samt att till nästa riksdag bilda ett mera ödafhängigt, stadgadt och värdigt riddarhus än det, hvaraf förlidne riksdag stundom gaf exempel. Men någon junkerism kommer — menar Svenska Tidningen — aldrig i fråga, enär blånd sällskapet finnas ledamöter både af högern och venstern. Icke heller lärer det egå grund, att hufvudsyftet skulle vara bildandet af en riddarhusopposition, hvilket Svenska Tidningen slutar deraf, att bland de verksammare ledamöterna uppgifvas militärer, hvilka gjort en ganska hastig lycka och sannolikt äfven icke framdeles vilja ställa sig illan. (1) Emellertid passar Svenska Tidningen på att försäkra sina väntade prenumeranter, att om det ifrågavarande sällskapets syfte är att göra något för införande af ?en friskare och friare politisk ande, så har det Svenska Tidningens odelade bifall. Och i sammanhang härmed beklagar sig den goda tidningen öfver den rådande försoffningen, öfver den allmänna benägenheten att öfverlåta allt åt regeringen; hon drar riktiga suckar efter en opposition. Efter detta skall man få se att Svenska Tidningen sjelf blir en oppositionstidning. Vi skola för säkerhets skull icke underlåta att emellanåt erinra henne om pligten att hjelpa oss opponera. Tillfällen dertill yppa sig ju ganska ofta. Bara idet då icke går med Svenska Tidningen i detta fall såsom med Marcolfus, hvilken gerna ville låta hänga sig, nen aldrig fann något passande träd, eller som den gamle Argus, som alltid ifrade för Iiberal tullreform i allmänhet, men alltid fann tiden i hvarje specielt fall icke vara inne; Man erinrar sig ovilkorligt huru Östgötha Correspondenten före senaste riksdag lyckades draga uppmärksarrheten till en rysligt tillämnad opposition, som skulle hålla på att organisera sig, utgående äfvenledes från en riddarhusledamot. Vid det tillfället framstäldes denna opposition såsom tillämnadatt utgå endast från ett slags hemligt sällskap eller fo: sterländsk förening med utsträckta förbindelser och ett mycket hyperboliskt program, författadt af en för sina stundom något besynnerliga funderingar känd greflig riddarhusledamot. Som läsaren erinrar sig, föll nyheten härom ner som en bomb i Östergötland, men befanns beklagligen vara, om icke en hoax, åtminstone föga mera grundad än den förfärliga papistiska komplotten i England under Carl II, eburu lyckligtvis något blod här icke kom att flyta för att framtvinga upptäckten. Denna gång är det fråga om någon ?förening?, som visserligen icke har sin existens blott i hufvudmannens inbillning, men likvisst icke har stort mera att betyda än den förra. Äfven i hufvudstaden har man under någon tid hört talas om den ifrågavarande ?föreningen, men dervid icke fästat den ringaste uppmärksamhet, hvilket torde kunna förklaras genom blotta namnet på hufvudmannen, hvilken uppgifves vara expeditionssekreteraren och byråchefen i justitiedepartementet O. Carlheim Gyllenskiöld. Som man vet har hr Gylskiöld städse framstått såsom en af de mest konservativa bland junkerpartiet, och han torde såsom slägting till aflidne presidenten v. Hartmansdorff ha trott sig såsom en ny Elisa ha uppfångat någon flik af den bortgångnes mantel. Till honom lärer bland andra ha slutit sig den pietistiske och välmenande frih. Alströmer. Man kan deraf sluta till, att föreningens program måste i väsentlig mån gå ut på att Pkonservera? i första rummet riddarhuset och derefter allt annat gammalt och föråldradt. Företrädesvis nämner man härvid ståndsrepresentationen och statskyrkan. Attsällskapet räknar några namn bland våra nya adliga mössor har man hört citeras, men att någon enda känd representant, tillhörande venstern, skolat sluta sig dertill, ha viickeförnummit, och det torde näppeligen kunna anses möjligt. Hvad föreningens publicistiska planer angår, så ha vi endast hört omtalas en plan att utgifva tidningen Fridsbudbäraren? flera gånger i veckan i stället för en. Att ett par junkrar med något mera förutseende och intrigförmåga skulle önskat ställa sig bakom och operera för särskilta syften, ha äfven vi hört uppgifvas; men då den förnämste af dessa utanför stående snart nog torde nämnas till landshöfding, lärer väl han draga sig tillbaka, såvida hofvet icke kommer att till alla delar gilla det ifrågavarande riddarhusutskottets åsigter och planer.