dan leveransed försiggått, träffades båda karlarne, enligt aftal, på en gård å södra trakten, hvarifrån de begåfvo sig till en krog, för att intaga förfriskningar. Då detta blifvit verkstäldt, för-sattes dragarne och det bar af till söder tull. Ditkomne, beslöts ytterligare att den s. k. färdknäppen skulle intagas på närmaste krog. Sagdtoch gjordt. Oxarne, som troligtvis tyckte att dröjsmålet var alltför långt, lunkade emellertid af utåt landsvägen till S:t Johannis fattigstuga, hvarest Månsson, som från krogen utgått, anträffade och medföljde dem hem. Skarp, som emellertid en god stund: qvarstannat på nobis, hade derifrån aflägsnat sig, utan ait någon vet hvart han tagit vägen. Polisbetjeningen lärer nemligen sökt honom öfverallt, men förgäfves. Hvarken Skarp eller Månsson äro i sin hemort kända såsom supare. Emellertid efterlemnar den förstnämde, som var en några och feråtio års man, stor och stark till växten, barn och en hustru, hvilken lärer vara tröstlös öfver mannens försvinnande.