Aftonbladet – 16 december 1858, sida 3

vid namn Jaquot, hvilken, som ni torde påminna er, kunde ha åtskilligt att upplysa, rörande ett visst äfventyr, som ni behagade låta tillställa på min bekostnad i Hisingön. Karlen finnes närmare till hands än ni kanske förmodar. Vid depna oväntade replik blef Gyllenstjerna blodröd i ansigtet, men svarade med låtsad, högdragenhet: Jaså, min grefve, ni inlåter er i förtroenden med tjenarel... Jag trodde annars att fam tagit den skurken Jaquot. Han har sparat honom för er skull. Men låtom oss icke förblanda verktyget med verket. Det är detta som prisar mästarn, och ni förstår hvilken ära ert skall bringa er Vid dessa ord tappade Gyllenstjerna verk. ligen koncepterna; men för att icke låta märka det, framstammade han några ord, dem ingen kunde urskilja: . Ni förstår nu att jag lärt känna er till grund och botten; men frukta icke att jag skall upptäcka huru denna erfarenhet vunnits. Aktningen för den person, hvilken ni icke räknat för rof att så plumpt blottställa, må vara er en borgen derför. Med dessa ord lemnade Stenbock honom. Gyllenstjerna lågade af vrede; han skulle velat vrida nacken af Stenbock och af hela verlden, -om han haft dem i sina fruktansvärda händer. För att förekomma vidare uppträden med Stenbeck, skickade konungen honom följande dagen till armen i Holstein. Vanmäktig i hela sin uppdrifna styrka, och utan någon alt bämnas på, styrde Johan kosan till Ingeborg, som med bäfv afvaktade huru det steg han ta löpa till sina följder, och vid hans åsyn erfor en underlig känsla af blandad fruktan: och glädje. Innan hon ännu hann tilltala honom, utbröt han: Djefvulen anamma! Hvem kan hafva stält till detta streck? Men jag skall ba reda derpå, och vore det också min cgen broder — skulle jag se hans hjertblod. d