Aftonbladet – 16 december 1858, sida 3

upprättelse, jag som, adelsman har rätt, att fordra. Hvad jag tillgifvit hör det icke er till att hämnas. Jag anförde icke detta såsom enda anledningen att hämnas; jag har äfven en upprättelse att fordra sedan gammalt, såsom grefven torde nödgas medge.n Fullkomligt! Och hvilkens fördröjda uppfyllande ni icke torde tillskrifva mig. sI föredragen då att slåss framför den bemedling jag bjuder er? Ja, ers majestät svarade Gyllenstjerna. Adelsmannens rättigheter äro i detta fall ömtåligan,; sade Stenbock. Nåväl! Jag vill då uppsätta den grafskrift, som skall läsas på den fallnes graf. Den skall lyda så här: Han var en feg man, emedan han icke hade mod att besegra sin enskilta hämd, för att spara sitt blod åt fosterlandet och dess ära. Denna dom var öfverraskande men — afgöranide. Stenbock och Gyllenstjerna tycktes begge lika träffade, tills den förre tog sitt parti och med den lätthet att finna sig, som var honom egen, framräckte sin hand, i:det han sade: Som en underpant på min dydnad för konungens bud. A Gyllenstjerna fattade den med denna jättestyrka, för hvilken en hästsko böjde sig som ett vax, och pressade den så, att blodet trängde fram under naglarne. Stenbock vexlade dock icke en min. s Jag hatar er, grefvel sade Gyllenstjerna, då de lemnat konungens rum. ; Ni förvånar mig med depna bekännelser, sade Stenbock lugnt. Ni vore en narr, om ni kunde troannat. Det är icke saken, som förundrar mig, utan bekännelsen; ty så ärlig santing brukar icke gå från edra läppar. Ni lägger hellre ondskans försåt bakom deras rygg, som ni hatar. : Ni smädår, emedan ni tror r trygg nu Jag säger endast hvad jag med vittnen kan bestyrka. Ni hade en gång en tjenare