Aftonbladet – 16 december 1858, sida 3

Men då han kom att kasta en blick i en väggspegel, midt framför hvilken de händelsevis befunno sig, förde han Ingeborg när mare den och sade, i det ban visade på bennes bild i glaset: Har du ej någonsin drömt om en furstekrona på din hjesså? Du vill gäckas med mig. För det har du tid!, sade Ingeborg förebrående. Nej, nej; men du plägar ju ha uppenbarelser i drömmar. Jag ville endast pröfva till hvilken grad detta hade sin riktighet. Hvarföre skämta med sådant, Johan? Det förefaller mig i alla fall, som om detta ögonblick vore minst passande dertill. Men, Ingeborg, om det verkligen hände dig att drömma så; hvad skulle du tro derom ? Att det finnes drömmar, hvilka gå som strömmar, såsom det heter i sagorna.n Men lemna sanningens perla qvar på bottnen sade Johan och gick. Ingeborg. såg efter honom, och oroande aningar bestormade henne. Ej att hon hyste någon fruktan för de planer, hvarpå Johan anspelat, och hyarmed hon under resan upptäckt att hans ärelystnad sysselsatte sig, ty dem visste hon ett säkert medel att omintetgöra, men hans. uppförande innebar i öfrigt någonting så sällsamt, att endast en ovanlig händelse kunnat ge anledning dertill. Der stod hon nu med sina gissningar och det tystlåtna brefvet, som dock kunnat besvara Iennes oroliga gissningar. Vi säga icke att det var med hennes vilja lacket brast, då hon böjde brefyvet för att försöka uppfånga något af dess innehåll, ty hon blef ganska förskräckt då det hände; men en gång gjordt, var frestelsen att tillfredsställa sin oroliga nyfikenhet för stor att motstå. Hon öppnade och läste: Broder I Om detta kommer: för dina ögon, har jag fallit i en hedersstrid mot unge Stenbock Det. tillbör då digatt fullborda, hyad jag lagt grunden till, i. afseende på vår systers ie hvilket skall lända vår slägt till stor ära.