Aftonbladet – 16 december 1858, sida 2

tre dagarnes slagtning vid Warschau, skulle bäfva för detta? Våra segrande vapen skola nu synas er mindre fruktansvärda. Vi egde då rätt att nedkalla himlens förbannelse öfver dem. Nu... Sätt mig icke på det hårda profvet att bryta mot tacksamheten eller körleken till ett land, hvilket jag måste räkna. som mitt andra fosterland ! : Jag beundrar er ädla grannlagenhet lika mycket som jag vördar den, sade konungen och ringde på Hauser, åt hvilken han gaf befallning att upplåta de för furstinnan iordning: ställda rummen intilldess andra, i-slottets södra dely hunne blifva färdiga för palatinen och hans maka. Då Marie Casimir lemnat rummet, sade konungen, med en lång blick efter henne: Hade icke Polen haft sina qvinliga skyddsenglar, hade det längesedan varit förloradtt ... Dock, tillade han med ett spotskt leende på sina tjocka läppar, på det svaga stödet af några qvinnors högsinthet kan icke ett rikes bestånd länge hvila. Det skall falla, och falla med mera nesa än i våra segrande hä der! Förunderliga skieckelser! Och han försjönk i denna dystra tankfullhet, som, sedan de drömda framgångarne, hvilka skulle rättfärdiga det allmänt ogillade. företaget mot Danmark, uteblifvit, allt oftare började öfverfalla honom i ensligheten. Hvilken nyckfull gudomlighet är icke lyckan, och hur mycket förmår icke hon sätta På spetsen af en menniskotanke? ... Menniskotanke, hur djupt få icke nationer och tidsåldrar plikta för dina misstag då du är konungatanke? ... Hur blodig står icke denna dom skrifveni de polska Vasarnes historia, öch?... Hade jag följt Dalbergs råd, hur annorlunda nu!... Danmark i mina händer och mitt rykte på Europas läppar! ... Hvilket arf åt min gon? ... Och nu. hvad har jag vunnit åt bans framtid och min egen ära med det spilda blodet? ... Det varnande exemplet af missförstådda råd och för sen ånger!... Hvad? återtog han och reste sig upp med hötfull min, liksom ville han skrämma tillbaka denna tanke, Skulle den