Aftonbladet – 16 december 1858, sida 2

Ynglingen följde, men kastade vid utgången ur rummet en blick tillbaka, som skarpt motsade det lugn han visat och tycktes innebära allt hvad afbitterhet, förtviflan och beslutsamhet kan rymmas i ett menniskobjerta. XXL Förtret på förtret. Bland de första, på hvilka Gyllenstjernas blickar föllo vid landstigningen i Helsingör, var Stenbock, hvilken hjertligen gladde sig åt den dubbla öfverraskning han hade i beredskap åt sin motståndare och, så snart tillfället:. det medgaf, jemkade sig honom så nära, att en helsbping blef oundviklig. Ni här, grefve? sade Gyllenstjerna och ville komma. förbi honom, men trängseln bland dem, som omgåfvo de kungliga, hindrade honom att skilja sig från den förhat-, lige sidogängaren, Till er tjenst icke mindre än till er föra undran, som jag tror mig märka, sade denne. Jag tillstår, att jag icke väntade mig att så snart få återse er; men det är mig derföre ingalunda. ovälkommet. Jag tviflar hvarken på det ena eller an dra; allraminst då ni får veta att jag haft lyckan beledsaga palatinens af Sandomir gemål hit 2 Palatinens maka? På samma fartyg som hennes gemål! Resan har varit förtjusande, endast för hastig. Gyllenstjernas små gråsvarta ögon nistradag under det han tycktes öfverväga om han skulle taga Stenbocks ord för skämt eller allvar. Ni tyckes ha svårt att öfvertyga er! sade Stenbock leende. Emedan det förefaller mig som ni komme från Gascogne, och jag tviflar på att ni der råkat den ädla damen. Nej, min;baron, så långt lyckades icke er plumphet att skrämma henne, Grefvetv Baron ! Ni tror er kunna ostraffadt öka skulden af