Aftonbladet – 16 december 1858, sida 2

krafter han ej tycktes ha något att befara, gick han honom rakt inpå lifvet och frågade utan omsvep: Hur f— har ni kommit bit? Hur tusan vågar ni visa er vid de kungliga dörrarne? Hvad dj—-tyg har ni i sinnet? Vet ni inte att detta kunnat kosta mig tjensten och mera dertill?s —i Och hvem har räddat er? frågade ynglingen lugnt. Det Har er färdighet att spinna ihop historier, ty det fanns inte ett ord sanning i allt hvad ni berättade inför konungen. Men, ser ni, nu äro vi på egen hand, och mig är det icke så lätt att purral Ni är ingen låssmed, min herre. Sanningen ut! Hvem är ni, ty jag har aldrig sett er här förr?x Jag är en af de många, som nyfikenheten dref hit i morse från staden, att se på rummen, som voro iordningstölda för svenska drottningens ankomst, och hade derunder olyckan skilja mig från massan och undgå er uppmärksamhet samt blifva inhestängd. Att göra buller fann jag opassande, hvarföre jag beslöt vänta, tills man åter skulle öppna våningen. Då jag hörde detta ske, men märkte att det var. konungen som inträdde, smög jag mig ur rum i rum, för att icke blifva sedd, tills jag slutligen ej kunde undkomma längre, då jag fick ingifvelsen -att betjena mig af den förevändning jag anfört, för att befria både er och mig ur den förlägenhet vi annars kunnat iråka. Som detta emellertid förskaffat mig en belöning, hvilken jag icke förtjenar, ber jag er mottaga den som ersättning för den ångest jag sett er för min skull utstå. Och med dessa ord räckte han vaktmästaren börsen, som han mottagit af konungen. Ni ljuger som en häst trafvar, och på min heder jag vet huru mycket jag skall tro vara sanning eller lögn af hvad ni säger! Men, tillade han, i det han stoppade börsen i fickan, ni är i alla fall en hederlig det har ni sannfärdeligen bevisat! Gud välsigne er för det, och låt mig föra. er ut nu helt. beskedligt!