Aftonbladet – 16 december 1858, sida 1

Stenbock log, ty han förstod från hvem denna öfverdrifna stränghet förskref sig. Du är således den ende som får gå in i palatinens kajuta? Ja, och ändå åtföljes jag af vaktens misstrogna blickar. Nu, sedan det börjar mörkna, anropas jag. Man kunde icke vara strängare i sina försigtighetsmått, vore min herre;:en fången konung. Det är således mörkt i passagen till -kajutan?, -Som i grafven! Skeppslyktan sveper sig i en rök, som hennes eget sken knappt förmår genomtränga. Så mycket bättre! Har du en mörk kappa ? aJa Godt! Tag den på dig, såsom för aftonkylan; gå sedan ned till din herres kajuta, säg honom att den han högst älskar är honom nära, och bed honom hålla sig beredd på hennes åsyn! Då du lemnar kajutan, säger du så, att det hörs af vakten: På ögonblicket tillbaka! Så det hörs af vakten, förstår duls Man behöfver icke göra sig besvär med att både stafva och lägga ibop för att Jaquot skall begripa. Kan doktorn bota för sjösjuka ? frågade han på bruten svenska, då i detsamma befälhafvaren gick dem förbi. Tag en kappa på er, mot qvällens kyla och underkasta er sedan ert öde, sade Stenbock. När de åter: voro utan vittnen, tillade han: Den person, du vid din återkomst från palatinen finner här, underrättar. du noga om vägen ner till kajutan. Men betänk att det är din herres gemål, för hvars säkerhet du skulle svara. : Jaquot bugade sig. Stenbock gick att meddela Marie Casimir de förberedelser han tagit, och uppmuntra henne att våga företaget. Den kärlek, som öfvervunnit så många andra hinder, besegrade äfven de betänkligheter,