segerlopp? Icke det öde, som blef Wittenbergs och Wrangels?. Ni har åberopat konungens ädelmod, och det bör betrygga edra farhågor. Haf tack för denna tröst och bär denna ring som erkänsla för det hopp, hvartill ni styrkt mig!. ; Gyllenstjerna mottog den erbjudna klenoden, betraktade de dyrbara stenar, som glänste inom sin massiva infattning, och sade med ett sardoniskt leende: Den är utan tvifvel af ett bögt värde. Jag skulle litet förstå värdet af lyckan att kalla mig den ädle Zamoyskis maka, om ja, för högt kunde skatta hvad helst som i or eller handling länder honom till fördel, sade Marie Casimir, öfvertygad att hafva träffat Gyllenstjernas svaga sida. Gyllenstjerna fästade på henne en listigt forskande blick. Det är åt er han är anförtrodd. Hvarföre upprepar ni detta? Är det af missnöje? Tror ni er hafva något af mig att frukta? Hade jag icke nyss ett bevis på: er godhet, skulle ni göra mig förtviflad. Jag skulle icke behöfva frukta er? Hvad vill det säga, ädla fru? Det är ni, som är den fruktansvärda här! Och han kastade en blick på ringen, med hvilken han lekte på sitt finger. Det står i er makt att bevisa mig en tjenst, hvilken jag aldrig skulle kunna för högt uppskatta. Ni förespeglar mig en stor lycka Ni vore då ej obenägen? Jag hoppas att ni icke fordrar något som vore mig omöjligt uppfylla: i annat fall ber jag er räkna på min bercdvillighet. Ingenting vore er lättare! Skaffa mig att få träffa min gemål, skaffa mig tillträde till hans fängelse, det bör ej falla er svårt till följd af det uppdrag ni eger. Ingenting annat? : Ni finner det då ringa! utropade Marie Casimir med glädjestrålande ögon, i tanka att hon nu hade Gyllenstjerna fal till allt.