Aftonbladet – 14 december 1858, sida 2

NÖgenREU. — Följande, om ovanlig själsstyrka hos ett jarn vittnande tilldragelse, som timati Lycke ocken af södra Bohus län i början af sistl. Vovember månad, berättas i Bohus Läns Tiding : En torparflicka, 13 år gammal, hade efter förälIrarnes död blifvit upptagen i broderns hus, men önte af dennes hustru en behandling, som snarare mplar en styfmoder än en svägerska. Såväl al nissnöje härmed, som af sorg öfver en yngre brors veslut, att sälja sig till artilleriet, fattade hon det asta beslutet af medelst svält förkorta sitt lif. Måntagen den 1 Nov. aflägsnade hon sig från hemmet, tan att hafva förtårt någon föda, uppehöll sig hela lagen i bergen samt återvände först sent på aftonen, edan alla gått till hvila, till hemmet, der hon ge om logen ingick uti ladan, för att gömma sig bland äden och härstädes afvakta dödsstunden. Under dei ion låg här förborgad, anställdes af de anhörig: vidsträckta efterspsningar, men allt förgäfves, då insen kom på den tankan att söka henne så nära Sålunda förflöto 9 dygn, då en gammal soldat, gå nde förbi ladan tisdagen den 9:de på aftonen, tyckte ig derifrån höra ett svagt qvidande. Men anseende letta för flickans vålnad, som gaf sig tillkänna, och på grund af en bland allmogen vanlig fördom att cke omtala spökerier förr än på morgonen, underrätade han sig icke närmare om saken och behöll äfren sin hemlighet för sig sjelf till följande morgonen, lå han sade till den försvunnas bror: Du får väl titta efter i ladan, ty jag hörde Maria spöka i går jvällb. Efter denna anvisning gick denne till ladan, ler han, förunderligt att säga, fann flickan ännu vid if. Här hade sålunda det arma barnet tillbragt 9 lygn utan föda; hon hade endast förtärt några hagtornsbär, som hon medtagit vid ingåendet i sin grafhög, för att döfva smärtan af törst, som hon fruktade.. Hon hade hört personer samtala på gården, hört hustrun tre gånger om dagen mjölka en ko och gifva henne vatten, och likväl hade hon haft kraft att trotsa hungerns fasor och en tantalisk törst, hvil ken kändes allra mest plågsam, då hon hörde kons drickande. I hvilket tillstånd hon blef återfunnen kan svårligen beskrifvas; det enda tecken, att icke lifvet för alltid flytt ur den hopskrumpna kroppen, var en svag rörelse uti de glasartade ögonen; och på detta sätt kunde man hellre anse henne för ett lik som tittar., än en lefvande varelse. Emellertid har man lyckats genom ändamålsenlig behandling återställa henne till helsan, dock är ovisst huruvida icke den starka svältkuren kan efterlemna menliga följder för framtiden. — Från -Malmö skrifves den 8 dennes: En engelsk brigg, kommande från Östersjön, har i dessa dagar blifvit intagen i härvarande docka. Fartyget lärer-under vägen hafva varit utsatt för hvarjehanda vedervärdigheter. Sålunda berättas, att det först råkat på grund vid Gotland, hvarvid kaptenen och besättningen i anseende till den starka stormen lemnade fartyget, som man hvarje ögonblick trodde skola sönderslås af vågorna. Emellertid kom fartyget efter flera timmars förlopp åter loss och dref ut i öppna sjön, hvarest det påträffades af en engelsk sjökapten, som förde ett fartyg, tillhörigt samma rederi som briggen. Kaptenen lät sätta folk ombord på densamma, och man styrde nu kosan, mot Öresund, men råkade åter att törna, denna gång vidt Falsterbo, hvarföre man sedermera ansåg för säkrast att låta den af olyckan förföljda briggen undergå reparation i härvarande docka. — från t. f. inspektören för räddninfsväsendet å rikets kuster, kaptenlöjtnanten C. Kleman, följande skrifvelse, daterad den 7 dennes, ingått: Ifrån uppsyningsmannen vid räddningsstationen Mälarhusen har under den 5 dennes till mig ingått rapport af följande innehåll: Den 27 November 1858, under sydblåsande en half storm med tjock och regnfull luft samt svåra strandbränningar, strandade omkring kl. 3 f. m., !, mil ostvart om stationen, svenska briggen Elise från Stockholm, förd af kaptenen J. F. Petersson. Då underrättelse or2 strandningen erhölls, ansågos räddningsapparaterna behöfliga, hvadan räddningsmanskapet. sammankallades och så väl båten som raketap: paraten fördes till strandningsstället. Man beslöt först iörsöka med båten, som bemannades med 8 man oc! utgick under ledning af båtstyraren N. Anderzeen, men i anseende till den svåra bränningen och oaktadt flera försök gjordes, förmådde de ej uppnå fartyget. Då anlitades raketapparaten, hvarmed 2:ne kast gjordes. Vid första kastet uppnådde raketen ej fartyget utan nedföll emellan detta och stranden sanit misslyckades sålunda. Andra kastet skedde under samma riktning, hvarvid raketen utgick till 500 alnars afstånd, utan sidoafvikning och så att linan nedföl alldeles invid fartyget, men genom försumlighet af de skeppsbrutne att bemäktiga sig den, förfelades äfven detta. Då utgick båten ånyo och lyckades efter mycken ansträngning att få tag uti ändan af en från fartyget utkastad tross, hvilken fördes i land -och stacks på den till raketapparaten hörande svåra tross och uthalningslinan med sitt stjertblock, hvarefter alltsammans halades ombord. igen. Trossen jemte stjertblocket fastgjordes nu vid den återstående stumpen af stormasten, och sedan trossen blifvit styfhalad i land, utsändes räddningsstolen, hvarvid 2:ne man inträdde och lyckligt halades i land. I anseende till det stora afständet till fartyget var det omöjligt att styfhala trossen så mycket att ej räddningsstolen tog vattnet och till en del måste dragas igenom bränningen, hvilket afskräckte det öfriga om bord varande manskapet att ytterligare begagna samma räddningsmedel. På uppmaning af uppsyningsman och då den egentliga båtbesättningen var alldeles utmattad, gingo 8 man nytt folk, hvaribland några extra, åter ut med räddningsbåten och lyckades framkomma till fartyget samt derifrån upptaga i båten 4 man, hvarefter de likväl genast måste begifva sig i land, emedan 3:ne man mistade sina åror och dervid vöro nära att drunkna, och man sålunda ej längre kunde hålla sig nära fartyget. Derefter halades båten ut under trossen till midt emellån reflarne, hvarefter de öfrige skeppsbrutne medelst räddningsstolen förflyttades från fartyget till båten, med hvilken de slutligen lyckligt strandsattes. Kapten och besättning, utgörande tillsammans: 12 man, blefvo sålunda räddade genom mod och ihärdighet, under 10-timmars styft arbete afl räddningsmanskapet och de för tillfället särskilt anlitade personer: Fartyget, som anses blifva vrak, kom ifrån Stockholm med last af plank och jern, destineradt till Rio Janeiro. — Sirengnäs Allehanda berättar följande oEn i hög grad sorglig tilldragelse inträffade härstädes förl. tisdags e. m. Trenne minderåriga gossär vid härvaraände läroverk kunde ej motstå frestelsen att försöka den genom tövädret spegelblanka isen, utan påtogo sina skridskor, men stälde olyckligtvis kosan till den opålitligaste punkten i stadens närhet, nemligen Hörngårdsudden; hunne dit, bräst isen och alla tre nedsjönko. En utaf dem, som kunde simma, blef genom egna ansträngningar och tillstädeskommen hjelp räddad; de båda andra kunde deremot icke frälsas; de återfunnos dock inom mindre än en halftimma. Ehuru under läkares tillsyn allt gjordes att återkalla dem till lifvet, voro alla -bemödanden förgäfres. Döden behöll sina unga offer: Emil Brostedt, en arm moders välartade son härifrån staden, och Ossian Brantenberg, en gosse med lofvande anlag, sörjd som ende sonen af ömma föräldrar, sjelfve för icke länge sedan bosatte i. denna stad. ÅNt hvad föräldrar, hvad lärare kunnat göra för att förebygga den farliga lockelsen har varit åtgjordt. Rektor har upprepade gånger allvarligen tillsagt ungdomen att ej utan hans särskilta tillstånd gifva sig ut på isen.