Aftonbladet – 13 december 1858, sida 3

Ni besinnar er? sade drottningen och antog en mildare min, Ja, jag skall besinna mig, lofvade konungen, 1 hopp att dermed vinna en undflykt för tillfället och åtminstone för ögonblicket tillfredsställa sin gp men hon, som kände hvad saken gällde, qvarstannade och återtog: Ni låter en qvinna handla medan ni besinnar er?... Nej, icke denna fläck på er kungliga ära! Se der penna och papper! Skrif! Och Marie Casimires vackra ögon och bedjande läppar skola göra det öfriga! Skrif.. Jag tviflar icke på deras öfvertalande förmåga, men gif mig tid! bad konungen och drog handen tillbaka för den framräckta pennan. Bed den flammande lågan ge .sig tid att ej bränna, bed den älskande maken uppskjuta den älskades befrielse! O, konung, ni har förgätit kärlekens makt Den stackars konungen, som fann sig allt hårdare trängd in på lifvet och icke såg nåzon möjlighet att undkomma, sade nu: Beär icke det omöjliga! Jag kan icke uppfylla er önskan! Fråga mig ej meral Jag behöfver det ej, emedan ni sjelf blottar höjden af er svaghet, Men ... G Nå väl, Louise! Svagheter och förvillelser tillhöra menniskonaturen, men i samma oröst, som blef en brandstad för passionernas eld, inlade försynen också känslor af högre och mildare art, i hvilkas helgd hoppet om en försoning ännu talar. I dessa angelägenheter, min gemål, som ensamt röra mig, vill jag ensam vara herre öfver mina begrepp och handlingar., Detta var mer än drottningen väntat och fverraskade henne till den grad, att hon, förgätande sin vanliga sjelfbeherrskning, utbrast: Ni har att välja emellan att onifatta det tillfälle som nu erbjuder sig, att i Polens inresse skilja er från dessa klenoder, eller att