Aftonbladet – 13 december 1858, sida 2

— — famlade efter sin nye angripare: Hollah! Hitåt, och vi ha hela mördarbandet i våra händer! : Några husarer, som varit på plundring i den brinnande byn och sett konungen och hört skottet samt styrt kosan ditåt, kommo genast till och genomsökte platsen och grepo allt hvad dejder i menniskohamn funno. Efter denna handräckning-lutade sig Gyllenstjerna ned, fattade Mikael i rockkragen och upplyftade honom så lång var, för att se om han ännu lefde, hvilket han af hans orörliga stillhet nästan betviflade, och hvilket skulle varit honom rätt okärt, emedan det skulle undanryckt honom nöjet att veta honom komma i galgen. Z Hollah! Se här en sju tusan dj— att koppla till de öfrigal ropade Gyllenstjerna och vinkade åt en af husarerna att komma och bemäktiga sig Mikael, då denne, bland de andra fångarne, hvilka han igenkände af Czarneckis folk, och hvilka han lätt förstod att denne skickat honom i spåren i händelse han behöfde deras biträde, blef varse Georg och med skärande smärta utropade: Äfven dubs Dock ej någon Brutus här! I lären begge spela under sammatäckel sade Gyllenstjerna, som märkt hvem utropet gällde, och genast anade en komplott. Hållen dem åtskilda! tillade han, vändande sig till husarerna och visande på de begge ynglingarne. Om tillåten dem vexla ett enda ord, eller komma bvarann på tio famnar nära, skola edra kroppar få dingla i galgen bredvid deras. Efter dessa temligen otvetydiga förhållningsorder, kastade Gyllenstjerna sig på sin häst, hvilken han lemnat på andra sidan vallen, och skyndade så till konungen att berätta sin lyckliga fångst, och fråga om de legda mördarne på stället borde expedieras eHer först tvingas till bekännelse,