Aftonbladet – 13 december 1858, sida 2

Det bär ett fast beslut, sade Marie Casimire och yppade nu för drottningen både sin gemåls olycka och sitt beslut att försöka rädda honom. Vid det drottningen åhörde Marie Casimire,, uppklarnade hennes ansigte, och de stora, ut-trycksfulla ögonen började spela med en eld, som visade att hennes intresse kom i stark spänning. Jag väntar endast ers majestäts bifall för att ge befallningar för min resa, slutade Marie Casimire. Z Louise Gonzaga fästade en strålande blick: på den unga hjeltemodiga makan. Och jag kan icke hoppas det förgäfvesv, återtog denna, då drottningen syntes försjunka i en viss tankfullhet: Nej! Min Marie kan icke så misskänna mitt: hjerta. Icke allenast mitt bifall, äfven. mitt bistånd, mitt understöd skall skänkas dig. En lätt rodnad flög öfver Marie Casimires: panna. Af nåd, ers majestät, icke detta! En-dast af sin maka skall Zamoyski mottaga sin befrielse. Drottningen drog henne intill sig, böjde hennes vackra hufvud ned mot sitt bröst och tryckte en kyss på hennes panna. Frukta intet intrång i dina rättigheter! Men Polens konung eftergifver icke de sina, i fråga om räddningen af. en undersåte af sådana egen skaper som Zamoyski. Men jag vill icke att du skall hos mig förspilla ögonblick, som äro: dig dyra. Gå och dröm om din makes befrielse och Polens jubel vid återvinnandet af sin hjelte l Marie Casimire gick. Då drottningen åter befann sig ensam, tog hon tillbaka brefvet hvilket hon kastat från sig på soffan, genom? ögnade det ånyo och uttalade derunder: vHem iga krafter, satta i verket för att motarbet de sympatier, som väckas för Enghien .. like angelägna att undertrycka Österrikes intre 2