Aftonbladet – 13 december 1858, sida 2

fångarne, samt Vandervec, gynnad af tillfället, smög sig undan och till danskarne. XVII Styrka ooh svaghet. Medan Czarnecki företog den beskickning till konung Fredrik, hvarunder han drabbats af det missöde vi omtalat, hade Zamoyski lidit ett ännu bittrare, i det han sjelf fallit i händerna på de svenskar, som under början af det nyutbrutna kriget lågo i Holstein under hertigen af Sulzbach. Alltid lågande af sanima varma, innerliga kärlek för sin unga maka, och af henne älskad med denna tillbedjande hängifvenhet, hvari qvinnan så gerna kläder sitt erkännande af den med öfverlägsna egenskaper utrustade mannens företräden, använde Zamoyski hvarje stund han kunde egna åt ensamheten, att skrifva tillsin dyra Marie Casimire, för att genom upprepandet af dessa känslor, som aldrig lemnade hans hjerta, lindra skilsmessans saknad och öfvertyga henne om en -trohet, på hvilken hon aldrig kunnat tvifla. En dag då han lemnat sin lifpage ett konvolut, omslutande några af dessa hans kärleks dyra minnesblad, med befallning att genast afsända en kurir dermed till hans gemål,.som med sin kunglign vän och beskyddarinna vistades på ett slott i närheten af Danzig, der konungen uppehöll sig, hade hans bud icke ännu kunnat verkställas innan det förfärliga ropet ljöd: Svenskarne öfver oss! Bekant med sin herres vilja, afbidade pagen stridens utgång, på det underrättelsen dermed äfven måtte kunna-följa, då han fick se honom, under ifvern att sammanhålla sina flyktande skaror, falla i svenskarnes händer. Efter detta ed den trogne-pagen sjelf genom natt och Jag för att frambringa underrättelsen derom,