Aftonbladet – 13 december 1858, sida 2

Legda mördare! utropade V:ndervec, som kanske af sitt samvete väcktes till fruktan. att få sin del af anklagelsen, eller af en ädlare känsla att icke låta sitt uppsåt försvarslöst förskyllas af andra. Hur skulle legda mördare här finnas? Hvem har kunnat förutse att konungen skulle ställa sin väg hit? Det är mycket som kan beräknas eller förutsättas. Det är dessutom inga feta bredmunta Amagergubbar under bondrocken, det är beväpnade män, med rent tyskt uttal. Här är djefvulstyg med i spelet, säger jag, och hade skottet träffat konungen, hade mördarne lätt kunnat hinna staden innan man ens tänkt på att ertappa dem, och äfven ni, sade Gyllenstjerna, med en egen tonvigt på de sista orden. Ni basinnar då icke hur mycket. som berott på tillfälligheten,, anmärkte åter Vandervec. Å Detta synes mig riktigto, sade konungen. Det var jag, som bestämde min väg hit. Gerningen står dock qvar, skottet, som föll, var ers majestät ämnadt och gerningsmannen med sitt anhang är i våra händer. Frågan blott om ers majestät af gunst och nåd vill låta hänga dem på färsk gerning eller ...n Gyllenstjerna hann icke uttala alternativet innan ett sorl, som af en brusande ström, döfvade hans ord, och denna fosterländska befolkning, som vi nyss sett som arbetare på vallarne, sågs tågande ut ur staden, utrustade med morgonstjernor, yxor, liar och vapen af alla slag, samt modigt som till en lek rusa fienden till mötes. Vid denna syn var det ingen tid att förspilla. Konungen kastade om sin häst och ilade med Wrangel och de öfriga herrarne att ordna sig till försvar, medan Gyllenstjerna, ihärdig som vanligt och mån att bringa sitt påbegynta verk tillj slut) försäkrade sig om