Aftonbladet – 13 december 1858, sida 1

och ära, eller ikläda sig den förnedrande anklagelsen för feghet och förräderi. Mikael drog sin karbin och lade den till ögat, då. han i detsamma kände sig fattad vid armen. Han såg sig om och igenkände ynglingen, som träffats af förtviflan vid den unga flickans död. Hålll sade denne med en graflik stämma och visade åt de begge ryttarne, af hvilka Vandervec dragit sig en half hästlängd bakom konungen och hotande riktat handen, som tycktes väpnad med en terzerol, mot bans hufvud. Men Mikael afbidade icke utgången. Medan lönmördaren ännu sigtade tryckte han af, fast resultatet ej blef hvad han väntat; kulan flög blott tätt förbi Vandervecs öra, men dotk med den verkan, ait hans arm sjönk ner och konungens lif var räddadt. I samma ögonblick hördes ljudet af hästars galopp, och -herrarne, som utgjort konungens sällskap, men från hvilka han skilt sig, kommo i sporrsträck att uppsöka honom och funno honom i sakta gång fortsätta sin ridt. Hvad har händt, ers majestät? frågade Wrangel med en skarp blick på Vandervec, som visade en förvirring och häpnad så naturlig, att den kunnat vederlägga alla misstankar. Ingenting, som ni ser, svarade konungen helt lugnt. ER Vi hörde ett skott. Än sedan ? Vi viste ers majestät vara ensam, det vill säga, utan någon af sina trogna vid sidan.. Och Wrangel fästade åter en blick full af misstro på Vandervec. 3 Konungen är aldrig utan en trogen vakt! sade Karl Gustaf och visade mot himlen, der tusende stjernors ljus mötte blicken ur hans öga.