Aftonbladet – 13 december 1858, sida 1

jowsky? O ve, att jag skulle upplefva denna nya stund af vanära för mitt fosterland ! Han gjorde ett försök att resa sig, men nedtöll genast. Smärta och raseri förvredo hans annars så ädla anletsdrag. De begge ynglingarnes belägenhet var föga afundsvärdare än hans. Bort härifrån ! Gån med Polens förbannelse öfver edra hufvudenb fortfor han med halfqväfd röst, då på en gång bans ansigte ljusnade, såsom af en inre anings lugnande makt, och .han vinkade till sig Mi i kaels Denne lydde, fattade hans utsträckta hand, böjde sitt öra ned till hans läppar och hörde dessa ord: Min dotters hand eller min förbannelse! Valet är dittl t Misael bleknade och darrade; en dödskyla skakade hans lemmar, under det blodet, sjudande, ville spränga hans hjerta. Du darrar, fege! I ditt förrädiska hjerta bar aldrig kärleken brunnit. Mikael svarade intet; men innan det sista ordet hunnit öfver Czarneckis läppar, var han redan på väg, somom en jagande demon följt honom i spåren, Sedan han tillryggalagt ett stycke väg, som på denna sidan om diket erbjöd mindre svårighet än förut är nämdt, mötte honom en jordvall, som sträckte sig bort emot det ställe der konungen syntes. Han kastade sig öfver den för att på andra sidan kunna säkrare fullfölja sin väg. Det lyckades honom verkligen att bakom den komma obemärk helt nära intill, der konungen ännu höll stilla och, liksom upptagen af något särskilt föremål, visade med handen mot staden, under det han syntes lifligt samtala med sin följeslagare. Nu var det afgörande. ögonblicket inne, det var icke tid att se sig om, hvarken till högra sidan ellervenstra för att undfly; det gälde att fullborda sitt verk och taga sin lön, en lön af kärlek