Aftonbladet – 13 december 1858, sida 1

misstankar under sin förklädnad, gjorde han en omväg för att komma bakom konungens rygg och derifrån säkrare rikta sitt anfall. Den väg han derföre måste taga förde honom öfver en uppjöjd åker, hvilken bestående af lerjord och uppblött af det höstregn, som ymnigt fallit, var så slipprig, att ban ofta kände sig glida tvenne steg tillbaka, då han tagit ett framåt. Retad af dessa svårigheter och eggad af sin glödande bämd, ansträngde han sina yttersta krafter. Snart befann han sig vid ett bredt dike, som : tvärt afskar honom vägen. Han togett språng, som skulle hafva hedrat en eqvilibrist, men öfverkommen till andra sidan, sjönk han ned och förmådde icke röra sig ur stället. Mikael och Georg, som följt honom nära i spåren, stodo i ögonblicket vid hans sida. Vid det matta sken, som från branden sträckte sig hit, sågo de ett förtviflans uttryck måladt på Czarneckis ansigte. Min fot är bruten; jag kan icke komma längre! Himmel, hvarföre hejdade: du mig i min bämd?) Framstammade han, under det han skar tänderna och som en ursinnig vältrade sig på marken. Låtom oss vörda den makt, som skyddar Sverges konung! sade Georg, En förfärlig blixt sköt ur Czarneckis öga. Då svängde konungen sin häst, red isakta mak ett stycke och stannade åter för att betrakta denna nya sida af stadens befästning. Aldrig skall detta tillfälle återkomma! Bringen mig:honom död eller lefvande, och Polen och Danmark skola båda prisa er som sina räddare I Hvarken Mikael eller Georg tog ett steg för att röra sig ur stället. Hvad, I dröjen! I viljen då räknas för pultroner, uslingar, förrädare? Polens förrädare, lika mycket som den brottslige Radzie