Aftonbladet – 13 december 1858, sida 1

skulle gerna gett sitt lif, om han fått se Karl Gustafs blod flyta för sitt svärd. Med den ringa hop han medförde, och med deras vilda och sjelfsvåldiga stridssätt, kunde han icke med någon fördel ställa sig i danskarnes 1eder, ej heller ensam, och på vanlig väg med den något uträtta; detta såg han med smärta, då plötsligen en annan plan uppgick i hans hufvud. Till några af de Amagerbönder, som i stora flockar kommit att söka sin räddning inom staden, gaf han guld och-tog i utbyte deras drägter. Sedan han och hans följe iklädt sig dessa, smög han sig med: det : och en vägvisare — mellan hvilken och honom guldet tjenat till: tolk — ut ur staden, innan borgrarne ännu hunnit samla sig att utfalla mot sina fiender. Czarnecki visste hur djerf och oförvägen Karl: Gustaf var, hur ofta han under striden brukade-aflägsna sig från sina följeslagare, och räknade på detta, samt på möjligheten att under sin förklädnad komma honom närmare in på lifvet. Det dröjde icke länge innan tillfälle dertill visade sig. Under det svenskarne huserade på den lilla blomstrande. ön med denna vilda framfart, som är krigets förfärande kännetecken, hade Karl Gustaf, med den: omtalade Vandervec till ledsagare, helt:ensam ridit fram ända till vallarne af Köpenhamn. :I skygd af den:mot staden drifvande röken: från en brinnande: by, som dolde -honom för utposternas vaksamma blickar, satt han liksom försjunken i betraktandet af dessa af lågorna klart upplysta murar, hvilkas intagande utgjorde hans dagars tankar och hans: nätters drömmar. : Polackens öga gnistrade vid hans åsyny likt panterns,:som, spanande eher rof,. får: sigte derpå.. Men till.fots som ban var, kundehan icke. rusa emot sin fiende, som blott behöfde ett sporrhugg för att gäcka hans bämd. Försigtighet var här af nöden. Skyddad för alla