Aftonbladet – 13 december 1858, sida 1

hämd och raseri; Emellertid . var :den Hälla gråtande och tröstlösa systern ej den minst upprörande bilden på denna tafla, ehuru hennes snyftningar öfverröstades: af det allmänna sorlet, ochhennes lilla varelse knappast märktes, der hon. svartklädd kröp på sina knän mellan de begge fallna syskonen och smekte deras ;stympade lik. : Men hvem som stannade med blicken :och hjertat vid henne, var den lilla prinsessan Ulrika, som vid det oväntade krigsbudet måst utbyta sin plats på konungens arm, mot:.den på em af drottningens kammarherrars, en lång, reslig karls, från hvilken hon hade en fri blick öfver taflan omkring sig. Vid åsynen af den lillas sorg löste bon en liten guldkedja, med ett hjerta vid, från sin hals, sträckte ut sin hand öfver kammarherrens axel, och sade till hvena af de närstående som ville lyssna dertill: Gif det till den lilla flickan att trösta sig med. Georg, som: hörde det och kände sig rörd af denna ömhet i ett barns: bröst, trängde sig fram, tog kedjan och gaf henne, ovilkorligen; omedvetet en kyss på den lilla handen, och var redan färdig att vända sig om, då prinsessan sade: Stanna! Jag vill be min mor att den lilla flickan får komma till mig på slottet och leka med mina dockor; hon skall nog bli glad igen: Och om för: .att uppfylla sitt. barns bön, eller för att smickra sina goda Köpenhamnare, eller af. begge orsakerna gemensamt, befallde drottningen att man skulle föra den lilla flickan till henne, hvilket af Georg på ögonblicket-blef efterkommet; Allt detta skedde på kortare tid än fem minuter, men minuterna voro dyras soch ögonblicket derefter .sågs-hela menniskomassan; lik en väldig ström, rusa till sidan af staden der försvaret skulle ordnas. Emellertid lågade Czarnecki af hat och