Aftonbladet – 11 december 1858, sida 3

denter. Till denna grupp hörde ännu en fjerde person, som icke bör förbigås, ehuru obetydlig hon här kan synas; det var en liten flicka om fem års ålder, med omisskänneliga syskondrag af den nyss omtalade, som i en fördjupning i vallen satt i en utbredd kappa och betraktade de arbetande, hvaremellan hon då och då gick upp och lade ett torrvedsträd på elden. Emellertid och medan konungen ännu talade med Czarnecki om de storverk hans goda Köpenhamnare uträttat, anlände i sporrstreck en officer med den underrättelsen att man åt Amagersidan till såg en förfärlig eld utbreda sig, och att flyktande bönder från ön berättat att Karl Gustaf vore der och låtit antända byar och gårdar, och att allt flydde för honom och hans krigare. Sapperment! sade konungen. Det har varit så stilla i svenska lägret i dag, att ingen kunnat ana oråd.n s Det är från sjösidan anfallet lärer ske; trupper äro landsatta från flottan, meddelade officeren. Sådan är han utropade Czarnecki, Att beräkna hans steg är omöjligt, men... men...n Hans ögon gnistrade, för hans själ trängde sig tafiorna af all den nesa, som denne väldige fiende tillskyndat hans land, af alla de blodiga och förödande scener, hvarför det varit en skådeplats, och hatet till den fruktansvärde fienden uppflammade i all sin vilda kraft. Emellertid tog den angifna underrättelsen konungens rådighet och omsorger. i anspråk, för mötandet af. den hotande faran, men i första rummet för drottningens och barnens säkra återförande till slottet. Häremot satte sig dock den tappra-Sofia Amalia. Nej! sade hon. De yngre barnen må vi återsända, men kronprinsen och jag vilja dröja på vallen; vi vilja se er tåga ut att försvara ön och mina täcka jagtmarker, vi vilja lyssna till edra fjät, då mörkret hindrar oss attse er längre, och då vi ej mer kunna -höra er, skola vi följa er med våra böner och med vårt jubel mottaga er efter segern. (Forts.)