Aftonbladet – 11 december 1858, sida 3

lyckliga, gör dem äfven tappra. Omkring kärleken till en mild konung, ett blomstrande ädernesland och ett lyckligt samhällslif slu a sig hjeltemodets och tapperhetens dygder som frukten kring sin kärna. Också den fegaste får mod då han eger något rätt dyrt och heligt att försvara. — Detta, min fältherre, är hemligheten af min konst. Czarnecki suckade. Den jemförelse, som trängde sig på honom, var förkrossande för hans varma, fosterländska hjerta. Här såg han en stads hela befolkning, från mannen till qvinnan, från gubben till gossen, från ädlingen till borgaren, haudtverkaren, studenten och gesällen, stå som en lefvande mur inom stadens murar, lifvade af en enda anda — att lefva eller dö för deras försvar, och han tänkte på polska kronohärens fega öfvergång, på Warschau, på Krakau, Thorn, Elbingen och så många andra af sitt lands starka städer, som utan försök till motstånd lemnat sig i Karl Gustafs våld. 7 Medan dessa nedslående betraktelser öfverväldigade honom, fästades Georgs och Mikaels blickar af en ung flicka, som med mycken ifver sysslade med att bära ler och murbruk till tvenne ynglingar, hvilka efter aftonandaktens slut återtagit sitt arbete med den bristfälliga murens åtetställande. — Kanske skulle hon icke på den tafla af allmän verksarshet, utan afseende på kön, stånd eller ålder, som omgaf dem, hafva ådragit sig någon synnerlig uppmärksamhet, hade hon ej varit utmärkt af denna sällsynta skönhet, som ovilkorligen drager blicken till sig och fängslar den med en så förtrollande makt. Den djupa sorgdrägt hon bar gaf en nästan graflik prägel åt heffnes fina, regelbund nletsdrag, i belysningen från den eld man: untändt på sluttningen af vallen invid platsen der arbetet försiggick. Det syntes på hennes drägt, men ännu mer på de behagfulla rörelser hvarmed hon utförde sitt simpla arbete, att hon tillhörde en klass, som icke var främmande för bildningen. Också tycktes de begge ynglingarne hon handtlangade vara stu