Aftonbladet – 11 december 1858, sida 3

Hans polska majestäts, den stormäktigste konung Johan Castmirs, min allernådigste konungs. och herres ringaste tjenare, Stefan Czarnecki. Czarnecki! sade konungen och räckte honom sin hand att kyssa. .Ni har bevittnat det goda förstånd som råder mellan mig och mira trogna undersåter. Jag har ej kunnat bjuda er på ett bättre skådespel. Det skall. aldrig gå ur mitt minne. Om ers majestät ej kan segra, kan ers majestät dock med ära lida sitt nederlag. Ni talar temligen tröstlöst; — hvarföre ej segra?n Är det med sådana stridsmän, jag här ser, som manchåller stånd emot. svenskarne? Sådana stridsmän? Hvad fattas dem?2 Knappast en handfull soldater. De äro soldater alla. Och konungen såg med en stolt blick på sina kära köpenhamnare. Pojkar, som leka soldater, sade Czarnecki och visade på några. ynglingar om femton, sexton år, hvilka kring en upptänd eld öfvade sig i handgrepp med bajonetten. Och krämare, som synas nyss lemnat disken — tillade han med en blick på tvenne frodiga borgare, af hvilka den ene, i grön läderkaskett och med gåspennan bakom örat, hvis lade på musköten, under det ban tog sig eh pris snus ur e massiv silfverdosa; och den andre höll sitt gevär mellan knänajunder det han slog sina dubbla rockar öfver magen och tillknäppte dem med ett lugn ochen omsorg, som bevisade att vården om hans egen person var honom en ganska angelägen sak. Konungen, som förstod Czarneckisatvifvel, sade leende: Utan dessa stridsmän skulle staden långt för detta fallit i våra fienders händer. Är det möjligt att de kunnat motstå dessa tusan djeflar till svenskar? Förlåt on soldats ovägda ord! Ers majestät förmår då skapa bjeltar af bara kött och fäsk.. Det kunna alla regenter, om de vilja. Tyvärr ärden konsten icke känd af allan, suckade Czarnecki. Den monark, som gör sina undersåter