Aftonbladet – 11 december 1858, sida 2

på den tiden hade lystert af stora namn och utmärkta krigare, — alla med blottade hufvuden och i stum väntan, — höjde korungen sin stämma och talade; öfverröstande vindens sus i de svällande segeln: I kännen, ädle berrar, hvilka tillhöra mitt råd, de orsaker, som förmitt mig fortsätta kriget med Danmark, och att det för vår egen ära och vårt lands säkerhet icke kunnat undvikas; då vi nu stå på punkten att begynna det, vill jag icke allenast låta er känna mina närmare planer för sjelfva utförandet, utan äfven höra edra meningar deröfver:. Vi segla rakt på Köpenhamn, lägga flottan utanför staden och företaga en stormmng. kit motstycke till öfvergången af Bälterna! Och planen upprunnen isamma bjerna, mumlade Gyllenstjerna, som ställt sig bakom Wrangel, nog nära att af honom kunna höras. Sedan hufvudstaden är i våra händer, är landet det äfven. Förgäfves skall man sed.n försöka göra oss något allvarsamt motstånd, fortfor konungen. Han slutade,foch en tystnad inträdde, under hvilken intet ljud afbröt vindens susande. Ej att det förslag konungen framkastat väckt någon öfverraskning, som skulle förstummat hans åhörare, ty bland dessa skulle väl knappast någon kunnat vänta sig mindre, eller tro att han skulle gå ett steg om sidan af den väg som rakast ledde till målet; ej att någon vägde på faran, ty hvem hade skytt att följa den segrande konungen hvart det bar? Men alla kände en vördnad för den store riksamiralen, som bjöd dem att afvakta hans ord, innan de instämde med sitt bifall. Det tycktes som den stolte Wrangel, i känslan af sin värdighet, ville njuta af den hyllning man sålunda bringade honom, ty han lät länge vänta på det ord, som a an voro spetsade att lyssna till. Slutligen böjde han det höj per hufvudet inför konungen och e f Yi :; pilla lif och bud för min nmomitt fäderneslands ära och väl, för