Aftonbladet – 11 december 1858, sida 1

det anseende hos Europas regenter, som en dag skall inge dem aktning för mitt hjertas val Nåväl, min prins, och tills ni vunnit några steg på denna bana, uppskjut er förklaring! Jag svarar för min systers hjerta. Hvad begär ni?2 Att ni visar er som en man, hvilken förstår att omfatta andra värf än kärlekens, eller rättare: att ni dermed vet att förena högre. Hvad är er mening? Att ni såsom en konungens sanne vän och anhängare håller ögat öppet öfver hans fördelar. De skola alltid vara mig heliga, men jag fattar icke er mening här. Ni, min hertig, bör använda den välvilja och ynnest, ni redan eger och ytterligare kan komma i åtnjutande af hos hans majestät konungen, att väcka hans uppmärksamhet på följderna af de insteg gunstlingen Dalberg söker vinna., Den gunstig herrns insteg böra verkligen stäckas. Vi äro då ense derom ? Ja, ja, utan tvifvel! Men jag måste nu lemna er. I morgon innan jag reser säger jag er mitt farväl, glad att åtminstone ega en förespråkare qvar hos er syster. Hertigen gick orolig och otålig, och Johan såg efter honom tills han förlorat sista ljudet af hans steg; då kastade han sig tillbaka mot sin hufvudgärd och sade: Skulle Ingeborg. verkligen kunna älska Dalberg?... Bah! En galenskap som endast skulle blifva ett skäl mera att hata honom ... Och hon qvardröjer! ... Hur starkt, hur förtrollande mäktigt känner jag mig ej bunden vid hennes närhet! Men nej! Jag skulle ha lagt ut gillret utan att vakta på fångsten? Jag skulle låta hämdens jern brännas för att värma mig vid kärlekens? Nej, Johan Gyllenstjerna är ingen dåre han I .. Och den der prinspilten sedan, skulle det vara en karl att lita på? Hvem vet hur länge han skulle gå mina vägar, om jag släppte tömmarne ur händerna?... Beslägtad med sjelfva konungahuset, skall jag en dag vinna en Magnus De la Gardies anseende och skänka Maria Drakenhjelm min hand, bjudande trots åt dem, som derför skulle våga förebrå mig en messallians ... Jag har för många jern i elden