Aftonbladet – 11 december 1858, sida 1

lättare. Ni önskar få tala vid er syster; hon kom er hit, och här, här inför er, svär jag henne min kärlek., Detta ingick ingalunda i Gyllenstjernas planer. Han var för, slug att tillåta sig något öfveriladt steg, hvars utgång icke kunde beräknas och hvars följder kunde blifva vådliga. Hans skarpsinnighet bevarade honom dessutom för det sjelfbedrägeri, som ej sällan vidlåder karakterer af hans beskaffenhet, och t honom lika litet förblända sig öfver sin öga skicklighet för inblandningen i en kärlekshandel, som det åtlöje och den harm som skulle drabba honom, om han blefve ertappad som medarbetare i en sådan intrig eller anstiftare af planer att vinna hertigen för sin syster. Han rådde derföre hertigen at afstå från sin önskan, och ännu icke tala med Ingeborg om sin kärlek, till förekommande af hvarje obetänksamhet, som i förtid kunde yppa den för verldens ögon, hvilket skulle vara detsamma som att grundlägga en evig skilsmessa från den han älskade. Jag kan icke lemna henne utan att hafva sagt hur högt jag älskar henne, sade Kristian Albert, halft bedröfvad. Skall drottningen åtfölja till Wismar? frå gade Johan. Nej! Konungen talade väl om att låta Wrangel föra henne från Kiel ötver till Sverge, men hertigen, min fader, som vid sin höga ålder och svaga helsa fruktar att icke mer få återse henne, har önskat att hon ännu måtte dröja något, hvartill konungen så mycket hellre bifallit, som hau gerna vill ha Wrangel med sig. Och furstinnan? frågade Gyllenstjerna otåligt. Purstinnan? ... Jag trodde er fråga skulle gälla fursten, hertigen, mig, med ett ord. Nå väl, furstinnan dröjer äfven, sade Kristian Albert något stött. Om tillgift! Men jag har ingen anledning tro att ers höghet tänker lemna Gottorp. Och dock gör jag det. Jag åtföljer konungen. Verkligen? Hvad man blir okunnig då man ligger på en sjuksäng I Jag vill strida i den oöfvervinnelige konungens härar, jag vill vinna ära för att dermed eröfraYfer systers hjerta och grundlägga