Aftonbladet – 11 december 1858, sida 1

gemål. En Margareta Lejonhufvud och en Katarina Stenbock efterträdde hvarandra som sådana till den störste af Sverges konungar, en Gunilda Bjelke intog den tron, som den stolta Jagellonica lemnat tom vid sin kunglige makes sida, och en Ebba Brahe skulle hafva skänkt den stere Gustaf Adolf en värdigare efterträdare än den furstliga Brandenburgskan, om icke högmodet och qvinnolisten lagt sig emellan., Men dessa voro åtminstone grefvedöttrar, anmärkte hertigen stolt. Och krönta konungar,, genmälte Gyllenstjerna skarpt, med icke mindre stolthet. aMin svåger, konungen, afslog dock tvenne sådana förbindelser, hvilka lära blifvit honom föreslagna af hans höga företrädarinna. Emedan de blefvo honom föreslagna af henne; dessutom var det pfalzgrefven, ej konungen, som vägde på rangen., Gyllenstjerna var som en klippa att löpa till storms emot, och Kristian Albert, som kände sin kärlek starkare af de hinder den mötte, utbrast slutligen: Nå väl, sedan jag känner att jag ej allenast icke kan förmå mig, sedan jag sett er syster, att ingå på det giftermålsförslag man gjort mig, utan också att-jag ej kan blifva lycklig utan henne, måste allt annat vika. Se der, min hertig, ett språk som är er värdigt att föra och mig att höra. Hvad hade cen furste att skryta af sin makt, om han ej förmådde vinna på en fördom? Hvartill tjenade hans jag vill, om det ej kunde skapa hans egen lycka? Hans företräden skulle sjunka; i de millioners ögon, som afundas dem, skulle han visa sig lika underkastad nödvändigheten som alla andra. Nej, hans företräden bestå just deri, att då vi andra måste underkasta oss fördomen och nödvändigheten, underkastar han dem sitt jag vills Ni vu ega till gemåi den som behagar er, och ni låter ej föreskrifva er någon annan. Ack, jag afskyr hvarje tanke derpålb Så, min hertig, visar en furste att han är furste, Men, min baron, ni måste skaffa mig ett enskilt samtal med er syster. Jag, sjuk och bnnden vid min säng! Det är omöjligth Derigenom blir det er, tvärtom, så mycket