Aftonbladet – 10 december 1858, sida 2

den tystnad som följde på hennes fråga, Förlåt om jag öfverraskat dig, om jag räknat för mycket på vänskapens uppriktighet! Hvarföre tala om sådant? Du vet alltför väl, ja bättre än någon annan, att baron Johan Gyllenstjerna aldrig skall fästa sig vid någon som . ej räknar lika lysande förfäder som han. Du känner honom icke, Maria! Han är stolt, högmodig och ärelysten, det är sannt, han är det, till passion om du så vill; men liksom Hekla under sin snö, gömmer, också hans kalla, hårda yta ett flammande djup, fullt af kärlek, ömhet och mildhet. Ja, döm hur varm den kärlek måste vara, som kan segra på fördomar, så starka som hans! Du. låter bedraga dig, och tacka Gud att du så gör! sade, Maria. Men låtom oss tala om något annat, ty detta ämne måste lika besvära oss begge.n Nej, sade Ingeborg, liksom fattad af en inre hänförelse. Den bekännelse, som en gång dog på mina läppar, måste nu i dagen! Hvad jag då blott anade är nu visshet, nemligen att Johan älskar dig. Som gnistan i fnösket har denna känsla hemligt och tyst tärt på hans hjerta alltsedan händelserna i Elbingen. Deraf hans ovilja mot grefve Johan och hans hetsighet vid allt som måste väcka hans afund och fruktan. Känslan af hans. underlägsenhet i afseende på yttre gåfvor har bringat honom till ett missnöje och trotsighet, som ingalunda uppbjelpt hans brister, och på detta sätt har hans kärlek antagit en-karakter, som hvarken gör honom intagande eller älskvärd. Dock ligger häri en underpant för dess styrka, och jag skattar mig lycklig i den tron att sjelfva dessa fel måtte. tala till hans fördel i dens ögon, som kan säga: det är min skull, ty han skulle vara bättre om han älskade mig mindre.v