Aftonbladet – 10 december 1858, sida 1

utgöt sig i Slien; utan äfven med sitt namn sammanhängde med en saga, som i folkets begrepp gaf det en vida större märkvärdighet. Namnet var Riddarfallet, och sagan om detta ställe var: att en riddare, som i fordna dagar bortröfvat en prinsessa och under flykten med henne genom denna trakt blifvit eftersatt af hennes fader och sju hennes bröder, sedan han med pilar nedskjutit den förstnämde och sex af de senare, men ej hade någon pil öfrig för den sjunde, hvilken allt hårdare eftersatte honom, i förtviflan gifvit sin springare sporrarne och så sprängt rakt upp för klippan, hvilken, när riddaren nått dess höjd, remnat och begrafvit både honom och hans älskarinna i djupet vid sin fot, der af den sistnämdas tårar öfver faderns och de sex brödernas död den källan upprunnit, hvars åder sedan aldrig förtorkat: På hemvägen berättade Gyllenstjerna denna historia, hvilken han under jagten fått höra, för Maria, som med sin naturliga liflighet afhörde den med stort deltagande, och då de kommo till närheten af stället, beklagade hon att det ej från vägen visade sig. Som Gyllenstjernas kalesch var den sista i filen, svängde han af inåt parken för att tillfredsställa Marias nyfikenhet; men man hade ej hunnit långt, innan marken började antaga en:mera ojemn beskaffenhet. För Guds skull, baron Gyllenstjerna, låt om oss vända tillbaka! bad Maria, då den lätta kaleschen började hoppa öfver den tufviga gräsmaken, Är ni rädd? log Gyllenstjerna. Det är icke första gången jag för tömmarne. Jag tviflar ej på er vana dervid; men här synes omöjligt att framkomma.n Omöjligt, då det är för att tillfredsställa er önskan! Nej, min fröken, för det priset ger jag ej så lätt tapptlb Öm ni vill uppfylla min önskan, så haf godheten att vända tillbaka, innan de mötande svårigheterna göra . det omöjligt! bad Maria, nästan lika förskräckt öfver Gyllenstjernas artighet som hans djerfva körande.