Aftonbladet – 10 december 1858, sida 1

Se så, afbida nu er dom! sade hertigen, och lät bryta en blomma ur den stora silfvervasen, som stod på bordet, midt för hvar och en af damerna. Vid den allmänna utdelning, som deraf skedde, kunde man lika litet förbigå Ingeborg och Maria, som de vägra att mottaga sin lott deraf. Då den var slutad, gjorde hertigen en vink att väl gömma sin gåfva, hvarpå han sade till Dalberg: Denna gång tilltalar er lyckan på blommornas språk. Lös af er bindeln och välj ur buketten på bordet den blomma, som mest behagar erl z Dalberg betraktade buketten cch visade på en liten hvit stjernblomma. Mina damer,, sade hertigen åter. Hvem af eder besvarar denna anspråkslösa smak? Några sekunders orörlig stillet inträdde, tills Maria rodnande upplyftade sin blomma, hvilken var ett exemplar af samma slag. Ödet har afgjortb sade hertigen. Med en blyg förvirring tog Maria en bandros från sitt bröst, under det Gyllenstjerna med en blixt af vrede i sitt svarta öga förde henne mot Dalberg, som kom att mottaga sin belöning. Efter denna ceremoni lemnade man bordet för att anträda återfärden. XIL Riddarfallet. Följderna af ett fall. För att visa de främmande gästerna jagtParken i bela dess vidsträckthet och skönhet; företogs hemfärden på en väg, som förde genom dess mest aflägsna och vildt pittoreska trakter. På denna kom man till närheten af ett ställe, hvilket icke allenast erbjöd en ganska egen naturföreteelse, i det mån der såg tvenne stora, enstaka klippblock, liksom ditslungade af en oberäknelig naturkraft, mellan hvars lodrita väggar en klyfta gapade och i hvars djup framporlade ett vatten, som utgöt sig i en bäck, hvilken sedan i tusende bugter sökte sin väg än mellan stenbäddar, än genom parkens mjuka gräsmattor, tills den