Aftonbladet – 10 december 1858, sida 1

GUNSTLINGARNE) ROMANTISERADE SKILDRINGAR FRÅN KARL X GUSTAFS TID. At 8—e—der. Den, som får emottaga sin belöning af ers höghets hand, har en rik ersättning för de försakelser han i öfrigt kan bekla a; och om jag ej i denna skål kan få förena en tacksamhet, som skulle varit mig dyr att få egna skönheten, är dock den ingalunda förminskad, som jag frambär ers höghets frikostighet och ädelmod. Och med dessa ord förde Dalberg pokalen till sina läppar! Men innan de hunno vidröra dess bräddar, sade konungen: Håll! Låtom oss pröfva om ej de dödliga förmå något mot ödet! Derpå fortfor han, vändande sig till damerna: På en sådan täflan kunnen endast I, mina damer, våga inlåta er, och den. som pryder segervinnaren med sina färger, är dess besegrare. I ögonblicket viftade bandrosor, röda, gula och gröna, från alla bordets sidor emot Dalberg. S Se, om icke min förmodan blir besannad, och ni, min kära Dalberg, rikligare belönad än ni utan er olycka skulle blifvit,, sade kenungen leende. a Alla. vände nu sina blickar mot Dalberg, några för att helt tanklöst begapa den lycklige; andra med undran hur han skulle reda sig vid det kinkiga val, som förestod honom; Gyllenstjerna med ett ondskefullt hopp att det måtte tillskynda honom fiendskap af alla dem, som dervid skulle se sig förbigångna, och unga hertigen med sorglös glädje, då han såg sin valda färg utesluten från denna täflan, emedan, utom drottningen och furstinnan, ej heller Ingeborg och Maria deltogo deri. Så ett mål för allas blickar, fattade sig Dalberg med sitt vanliga sinneslugn, och sade med ädel anspråkslöshet: Så mycken lycka gör mig förvirrad! ; Då jag icke vågar ut) Se A B. v:ris 252—283, och 286,