styra sig af andra, begagnade de för sig gynnande omständigheterna och sade med en köld, som fullkomligen dolde hans verkliga afsigter: Mycket smickrande för henne! Men tillåt mig påminna att ers höghet derigenom skulle förnärma mångas anspråk på en sådan ära. Ettiketten, denna evinnerliga plåga! utropade hertigen och höjde på axlarne. Vi forstar äro födda till martyrer för det jernriset I Men skulle dock icke vilja bortkasta martyrkronan med furstekronan, log Gyllenstjerna. Jag vill bli er systers kavaljer och jag skall det, hör ni! sade hertigen och stampande med foten i marken. Som hennes bror tillhör det mig att från henne vända en afund lika oundviklig som rättvis, hvarföre jag får bedja ers höghet afstå från sitt nådiga uppsåt. Jag skulle i stället kanhända sätta mig vid sidan af någon af våra förnäma damer, som måste inbjudas, och språka om knähundar, papegojor och porslinsdockor? Nej, min baron!s Ers höghets plats bestämmes af dess rang. Mig tillhör blott omtankan för min syster. Fördömdt! utbrast hertigen, eggad af motståndet. Gifves det intet sätt att befria mig från dess tvång ? Gyllenstjerna tycktes betänka sig, hvarpå kan sade: Jag ser blott et! Ni ser det verkligen? Tala! Låt höral Ers höghet är tillställaren af nöjet? Som ni hört! En furste, ung och glad... Än sedan ? 5 Passar skämtet, ja, det tillhör honom, det tillåtes ..