Aftonbladet – 9 december 1858, sida 2

Och figuren sedan! Hvem vet om hon ej är kort och trind, som en väl fyld törnister? Än sedan! Förmodligen äro fördelarne af förbindelsen så stora, att de öfverväga bristen rå yttre behag, sade Gyllenstjerna, leende: Skulle jagfän vinna ett konungarike med henhes hand — aldrig! Hon är mig förhatlig I Och med dessa ord kastade Kristian Albert porträttet i en bredvid varande damm. Gyllenstjerna gjorde en rörelse såsom för att kasta sig efter det, men hertigen höll honom tillbaka och sade: Ett fruktlöst försök! Dammens botten består af lerjord och behåller alltså hvad man en gång förtror i dess 3 Låtom oss pu tänka på något annat! Jag fruktar att det gästande hofvet ej har roligt här. Vi borde ha något att toa oss med. Tror ni väl en jagt skulle figna damerna? ; Det roar alltid fruntimren att åse våra ridderliga nöjen och öfningar, och jag är öfvertygad att ingenting skulle vara dem mera angenämt än att se ers höghet fälla ett rådjur inför deras ögon. Tror ni det? På min ära, ers höghet. Jag menar: skulle det roa er syster ? Min syster! Det vore en alltför stor nåd att tänka på hennes smak! Dock är jag öfvertygad att hon för sin del icke skulle kunna finna ett större nöje. Då är det afgjordt! Vi skola låta framdrifva hjortarne till slätten omkring jagtslottet och der nedlägga dem, under det damerna från balkongen och fönstren åse det. Vi skola bege oss dit i xalescher, en kavaljer och en dam tillsammans; jag kör för er syster. Gyllenstjerna, som såg att han här hade för sig en oerfaren yngling med ett af dessa uppsvallande och obetänksamma lynnen, hvilka i brist på egen beherrskningskraft lätt låta