Aftonbladet – 9 december 1858, sida 2

uteblifvit och i stället några ord i officiös form blifvit utkastade bland allmänheten, så antager korrespondenten, att franska regeringen sjelf haft för afsigt att bryta sina förhållanden till Österrike. Korrespondenten förutsätter emellertid icke någon värre följd häraf för ögonblicket, än att baron Hibner,a Österrikes sändebud i Paris, skall på permission lemna sin beskickning och öfverlåta Österrikes representation åt en chargå daffaires. ITALIEN. Från Turin berättas, att krigsryktena bibehöllo sig, oaktadt de blifvit från flerat håll vederlagda, och hemtade ny näring utaf underrättelserna om missnöjet i Lombardo-venetianska konungariket. Till den allmänna missbelåtenhet med den utomordentliga myntförvirring, som der inträdt, hade nu kommit förbittringen öfver den nya rekryteringslagen. För nästa år skola 7000 man utskrifvas såsom rekryter i Lombardiet samt 5900 man i Venedig. I Turin hafva krigsförhoppningarne redan bragt några broschyrer i dagen, hvaruti nationens hållning och framtid tagasibetraktande. En af dem bär titeln: ?Forze liberatrici del Italia? (Italiens befriande krafter). Ut: denna skrift ådagalägges, att Piemonts ställning blifvit mycket fördelaktigare efter fälttåget på Krim. Derefter söker författaren bevisa nödvändigheten för hela Italien att förena sina moraliska och materiella krafter med Piemont, för att icke tvinga detta land att helt och hållet kasta sig i Frankrikes armar, för att kunna fullfölja sin nationella politik. Italien måste förlita sig på sina egna krafter och endast räkna på främmande hjelp. då ett sådant uppträdande ligger i .bundsförvandtens eget intresse. Piemont skall föra kriget; det öfriga Italien skall: befordra detsamma; diktaturen tillkommer konungen af Sardinien. Märkligt är, att de män, från hvilka dylika förslager utgå, äro fordna republikan r och anhängare till Mazzini, men som brutit med denne demagog och förenat sig med Manin, Venedigs expresident, till ett parti, som med åsidosättande af frågan om regeringsformen, höjt den italienska enhetens fana. Uti Turin, hvarest man icke går händelserna i förväg, utan hellre håller sig vid det praktiska, vid det närvarandes kraf, hafva nationalassociationsåsigterna visserligen ej rönt fiendskap, men också icke någon varmare sympati. Desto mera utvecklar sig associationen uti andra delar af Italien, der dess verksamhet faller mest i ögat bland de olika partiskiftningarne. Uti bref från Milano skildras missnöjet uti Lombardiet såsom ganska betänkligt. I de sköna konsternas akademi hade våldsamma uppträden egt rum bland de unga konstnärerna, med den påföljd, att flera af dem blifvit förvista och akademien besatt med en militärafdelning. Bland demonstrationerna hörde äfven cigarrkonspiration, d. v. s. öfverenskommelse att ej röka cigarr, hvarigenom en ansenligförlust tillskyndas kronan, som gjort tobakshandeln till monopol.