Aftonbladet – 9 december 1858, sida 2

UTRIKES. Med södra snällposten ingingo på förmiddagen tidningar från London af den 3 samt från Paris, Brissel, Berlin och Hamburg af den 4 dennes. ; FRANKRIKE. I Monitören för den 4 dennes läses följande i anledning af parisertidningarnes fientliga utfall mot Österrike på densenare tiden: Den med beklagansvärd envishet af åtskilliga parisertidningar underhållna polemiken tyckes hafva frambragt en oro, som ej rättfärdigas af våra förhållanden till de främmande makternå. Kejsarens regering anser för sin -pligt att varna den allmänna meningen för verkningarne af diskussionen, hvilka skulle kunna vara egnade att på ett skadligt sätt förändra våra förhållanden till en med Frankrike allierad makt.? Monitören meddelar nu äfven den skrifvelse, hvaruti grefve Montalembert afsäger sig den honom erbjudna nåden. Den är daterad den 2 dennes och af följande innehåll: Hr redaktör! Monitören innehåller i dag på morgonen i dess icke officiella afdelning en nyhet, hvilken först på detta sätt blef mig bekant. Den har följande lydelse: Kejsaren har med anledning af årsdagen af den 2 December af nåd befriat hr grefve Montalembert från det honom ådömda straff?. Sedan jag den 24 November blef fäld, har jag inom laga tid öfverklagat den dom, för hvilken jag var föremål. Ingen myndighet i Frankrike har hittills egt rätt att efterskänka ett straff innan domen vunnit laga kraft. Jag tillhör deras antal, hvilka ännu tro på rättvisan, och som icke emottaga någon nåd. Jag får be er och, om så fordras, påyrka enligt 11 artikeln af 1822 års lag, att ni inför detta bref i nästa nummer af tidningen.? ÖSTERRIKE. Den af Amedee Renå i Constitutionnel offentliggjorda artikeln emot det i Paris spridda ryktet om krig emot Österrike har i Wien ännu mera retat den misstrogna stämningen emot Frankrike, om man får tro en korrespondent från Wien af den 2 dennes till Börsenhalle. Nämde korrespondent antager, att ett enkelt förnekande i Monitören af krigsryktena knappast skulle ha förmått mildra österrikarnes häftiga omdömen om det kejserliga Frankrikes så många gånger upprepade försäkringar om fredliga tänkesätt; men ett förnekande i den officiella tidningen af krigiska syften skulle åtminstone hafva bevisat en önskan att åtminstone till det yttre bevara en viss grad af fredligt sken. Sedan en sådan officie!l förklaring