hemlighet som pressade hennes väns bröst och verkat den märkbara förändringen ihennes väsende, en hemlighet, hvilken hon. till en del visserligen : redan anade, men i hvilken hon var långt ifrån att tro Dalberg spela hufvudrollen, och i hvilken hon dessutom ej sökt djupare intränga, sedan Ingeborg sjelf aldrig upptagit, det förtroende hon en gäng till hälften afgifvit. Fruktande-emellertid att Ingeborg äfven för de andra skulle förråda sig, sade Maria, i det hon vände sig till Gyllenstjerna: Hvad jag fruktat har inträffat! Er syster har hela dagen varit opasslig, det har synts på hennes utseende; hon har emellertid ansträngt sig öfver sina krafter för att bestrida uppvaktningen hos drottningen... Hon förmår det icke mer; bjud henne er arm för attföra henne till sina rum. Ingeborg kastade en blick full af tacksamhet på Maria och gick att innesluta sig på sitt rum för att der återhemta sig från den skakning, som hennes späda, veka natur ej på annat sätt förmådde besegra. Sålunda beröfvad tjuskraften af Ingeborgs närvaro, sysselsatte sig Kristian Albert det återstående af aftonen uteslutande med Dalberg, tills konungen helt tidigt bjöd god natt och, med en vink till den sistnämde att åtfölja sig, drog sig in i sina enskilta rum. (Forts. följer.)