Aftonbladet – 8 december 1858, sida 2

efter läsningen slängde biljetten utåt golfvet och med den skyndsamhet, vreden inger, kastade kläderna på sig. Han tror att grofhet och öfversitteri utgöra företrädet hos en svensk ädling, men han skall öfvertygas om motsatsen! Och Stenbock tog fram penna och papper samt nedskref följande: Min baron! : Som ni uraktlåtit att sända nyckeln till den schifter ni bebagat begagna i den biljett, ni låtit tillställa mig, torde ni finna det naturligt att jag ej kan ingå i besvärande deraf; men som jag af er sinnesstämning i går tar jag mig anledning gissa hvarom den handlar, får jag bedja er på ett tydligt och otvetydigt sätt uppgifva när, hvar och med hvilka vapen jag får möta er. Johan Gabriel Stenbock., Schiffer! utropade Gyllenstjerna och blef blodröd i ansigtet, då han läst brefvet. . Jag skall, ta mig tusan dj— lära honom hvad den schiffern har att betydat Min värja skall bli den pekpinne, som skall peka ut dess innehåll för honom! Schifter! Den pennritaren, med en stil som för att skrifva kärleksbiljetter! Han skall få känna hvad det kostar att förolämpa en Gyllenstjernal Och sedan han ännu tillagt några duktiga eder, gaf han befallning till en af sina ridknektar att i stallrock och med ridpiska i hand .begifva sig till grefve Stenbock och till honom sjelf framföra dessa ord: Slottsskogen, denna förmiddag, klockan elfva.n Gyllenstjerna hade laddat sina pistoler och stod just i begrepp att spänna värjan vid sidan, för att vara försedd med hvilka vapen Stenbock ville. välja, och väntade blott på sin sekundant för att begifva sig till mötesplatsen, då ett bud anlände: med befallning att han